Jag kan inte låta bli att skratta. Det är ju så självklart. Ändå vet jag ju att det kan bli problem. I Helsingfors upplevde jag en annan takt i dörrupphållandet mot i den lilla, lilla orten Färentuna. Man känner sig väldigt kränkt när man upplever att någon låter porten slå igen framför näsan på en.
Jag tänker också på vad jag läst om människor med autistiska drag. Hur de måste lära sig alla dessa koder som vi andra normalt uppfattar och anpassar oss till utan att tänka på det.
fredag 3 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Undrar just om inte det krävs ett visst autistiskt drag, för att bli långdistanslöpare.
SvaraRaderaDet finns ganska många udda existenser ibland oss. ;-)
SvaraRadera