Andandes mage, en alla hjärtansdagpresent till mig själv

Har börjat läsa The Breathing Book. Donna Farhi skriver om hur barn andas omedvetet och helt organiskt. Hur de springer oförtröttligt med avspända magar och kroppar och får kraft ur andningen.
Jag slappnade av och började röra mig.
Jag tror inte att jag har rört mig med avslappnad mage någonsin. Eller på minnesöverskådlig till. Sedan ett par tre dagar går jag, står jag, lever med en avslappnad mage. Det känns sensuellt. Det känns förbjudet. Och lite som att ha siden närmast kroppen.
Förundrad. Förändrad?