Med solens strålar bli allt återfött.

Vill bara kolla om det fortfarande finns (tekniskt) liv i bloggen. Det är vår. Jag funderar på återfödelse av den. :)

Rar reklam,

Lite kul reklamfilm, men inte är den italiensk inte.

SR världen, mitt livselexir

Jag kan inte längre tänkta mig att klara mig utan SR världen.
SR Världen spelar bossa, blues, fado, chanson, reggae, jazz, flamenco, country, bhangra, raï, inga gränser... Man vet aldrig var man hamnar bortom nästa låt. Och jag älskar det.
Ibland tror jag att jag är den enda som funnit kanalen. Då fylls jag av en enorm oro för att programmet ska försvinna!
Kolla, kanske är det något för Dig.
Om Du med lyssnar blir vi fler.
Programmet får vara kvar. Och jag slipper oroa mig.

SR Världen

SR Världen sänder också på FM 89,6 i Stockholm:
måndag-fredag 8.00-13.00 och 17.00-18.00
lördag 7.00-13.00 och 16.00-19.00
söndag 11.00-15.00 och 17.00-19.00
och i P2 på FM 96,2 i Stockholm måndag 14.56-17.00

Bor Du på andra håll i landet kolla här var Du hittar programmet: Frekvenstabeller

Fly high, little sister. Fly high!

Angelica Bengtsson slog nytt svenskt rekord två gånger om i Globen på XL-galan igår. Magiskt.

Gammal är äldst

Jag fick syn på mina knän. Det var ingen munter syn. Jag börjar bli äldre.
- Du kunde i alla fall se dina knän, kommenterade en väninna godmodigt med den stortens galghumor jag älskar.
Det känns märkligt att inte längre vara ung. Hur kunde det hända mig?
Ja, ja, man är inte äldre än man känner sig och bla, bla.
Jag tror att det började med mammas död.
Det började på sätt och vis med död i filmen jag nyss såg;
Kotch av Jack Lemmon, med Walter Matthau i huvudrollen.
När mr Joseph P. Kotchers fru dog, flyttade han till sin son och sonhustru och barnbarnet Duncan. Inte helt problemfritt för den unga frun i huset.
Det var inte så att Kotch var fruntimmertokig eller så. Han var liksom bara för mycket. Och det var verkligen ett fint äldreboende de presenterade för honom. Men...
Kotch går sin egen väg.
En gravid tonårsflicka är också alldeles för mycket för sin familj. Filmen var inspelad 1971, och det känns i omvärldens värdering av flickan.
Kotch och flickan behöver varandra. Åtminstone ett tag.
Även om jag var halvdöende av kväljande vemod över människans lott att bli gammal, tycker jag så mycket om filmen. Jag tycker så mycket om slutet.

He runs away from the nuresery home.
She's a pregnant teenage runaway.
Together the must find a way home...

Så står på filmaffishen och DVD-omslaget. Om de två första raderna inte riktigt stämmer, så gör åtminstone den tredje raden det. Även om hemmet inte behöver vara ett och samma hem för dem bägge.

I Svenska Dagbladet rapporterar Karin Henriksson om amerikanska Susan Jacoby som synat mytbildningen om ålderdomen. Jagcby har skrivit med en bok med titeln "Never say die", där hon går till storms mot ett käckt självberägligt förnekande av vad som väntar alla människor.

Att tro att man kan trotsa åldrandet är som att tro på tomten.

och

Det värsta med att leva för länge är att du inte kan vara till nytta för någon.

Jag tänker att Kotch tröstar mig en smula.
Kotch som förutom att vara huvudpersonens smeknamn är synonymt med: "to hang", "stay", "chill in an area" men också "to go".

En stor renande flod

Kroppen producerar cirka en liter snor om dagen. Blä!
Jag lyssnade till ett barnprogram på bilradion.
Snoret sköljer näsan som en renande flod och för bort skräp, virus och bakterier.
När man är förkyld producerar man cirka fyra liter snor på ett dygn.
Detta med att snor är äckligt uppkom på 1800-talet, med urbaniseringen. Som en del av att stadsbefolkningen ville avskilja sig från landsbyggdsbefolkningen.
En läkare i programmet hävdade att det till och med var nyttigt att äta...
Jag kunde inte höra mer utan stängde av.
En sån stadstjej hm... stadstant... eller filifjonka är jag.

Soluppgång från vår balkong

Foto: Rune Stjernström