måndag 31 januari 2011

Don Pasquale, en komisk opera i tre akter

Det blir en opera till våren. En komedi som Philip Zandén har regisserat. Den ska vi se.

Är det löjligt att bli kär när man är gammal? Är det politiskt korrekt att i tjugoförsta århundradet skratta åt en komedi om gubbsjuka klädd i artonhundratalets sprudlande skönsång? Donizetti har komponerat spirituell musik till en grym fars om farbrodern som vill gifta sig med en ung flicka. Den klassiska buffaoperan har fått ny svensk text. Vi kan skratta med komedins figurer eller åt oss själva. Och ibland stannar farskarusellen och det lyriska välljudet härskar.

Musik: Gaetano Donizetti Text: Michele Accursi Svensk text: Sven Hugo Persson Scenografi: Lars Östbergh Kostym: Sven Haraldsson Ljus: Linus Fellbom Dramaturg: Suzanne Marko Regi: Philip Zandén

Vill man se en komedi på operan? Figaros bröllop känns ju nästan lite operettartat. Jag föredrar opera framför operett. Men vad sjutton. Döende och elände känns som jag fått nog av. Hoppas att jag får skratta.

Don Pasquale på Operans webbsida

söndag 30 januari 2011

När du gör som jag vill, och uppåt väggarna.

Självsuggetion kan ge 13 procent bättre resultat.
Då borde jag kunna suggerera mig till att vara en orädd klättrare. Åtminstone mindre skraj.
Just nu läser jag "När du göra som jag vill, en bok om påverkan" av Henrik Fexeus. Den är rätt kul. Inte bara andra påverkar Dig, vare sig Du vill eller ej. Du själv påverkar Dig. Ja, det är ju känt. Det är ju vad idrottspsykologi handlar om. Det är ändå rätt spännande. Fexeus skriver bland annat om två holländska forskare som samlade ihop var sin grupp med ungefär samma typ av människor. Den ena forskaren bad sin grupp leva sig in i en erkänt mycket duktig professors liv och leverne, bakgrund och utbildning och hur de bodde i fem minuter. Gruppen fick gärna skriva ned sina beskrivningar.
Den andra forskaren bad sin grupp leva sig en fotbollshuligans liv på samma sätt.
När de fem minutrarna hade gått bad forskaren de olika grupperna att besvara 20 TP-frågor (Trivial Pursuit).
Professorsgruppen fick i snitt 55,6 procent rätt, huligangruppen 42,6.
13 procent handlar det om.
Flexeus skriver:
- Tänk om du kunde fått tretton procent fler rätt på alla prov, tentor och uppgifter utan att ha pluggat ett ord extra, genom at bara ha varit i rätt metnalt tillstånd.
Ja, tänk.
Jag tänkte igår när jag klättrade med sonen. Första gången utan instruktör. Jag var så rädd.
Varför var jag så rädd? Mycket räddare än förut.

Huvudorsaken var att sonen var på Klättercentret med en kompis förra söndagen. Han klättrade då för första gången upp på den riktigt höga väggan. Han berättade att han bara kommit någon enda meter över de vanliga väggarna när han hade känt hur läskigt högt det var.
Jag kunde livligt föreställa mig! Jag som behövde tre, fyra klättringar innan jag ens var bekväm i toppen på de lite mindre höga väggarna.
Det var nästan med motvilja jag hängde med och klättrade igår. Och så skulle vi klättra utan instruktör.
Jag höll mig till de lägre väggarna, och det blev bättre mot slutet. Men rädslan tar en sån ohygglig kraft.
Sonen klättrade upp på de höga väggarna. Jag säkrade. Jag var precis lika rädd när han flängde upp på den högsta väggen. Blir faktiskt lite svettig om handflatorna när jag skriver om det.
Men hur skulle det vara om jag istället koncentrerade mig på det jag tycker är roligt med klättringen. Problemlösningen. Att få använda kroppen och knoppen, den där fantastiska kombinationen! Ska försöka jobba med det.
Jag såg att de hade en föreläsare som skulle ta upp höjdskräck i februari. Kanske är det något för mig.

fredag 28 januari 2011

Lakritsfestival i april

Lakritsfestival 9-10 april på Hotel Norrtull, St Eriksgatan 119.
Säger du lackriss, laakrits eller laakris?
Kladdkaka med lakrits och citron från Ekeö och hur mycket om lakrits som helst. Jag tittar på deras webbplats och känner mig som laktritstrollet självt.
http://lakritsfestivalen.se/

onsdag 26 januari 2011

Sök där Du står

Utan att veta hur nära sanningen är, söker människor efter den långt bort. De är som en som, mitt i vattnet, ropar bedjande efter vatten.
Zenmästaren Haikun Ekaku

Jag hittade citatet i Våga Yoga av Josephine Selander. Tänker på Nils Ferlins "Den excentriske lorden". Nu när jag skrev av den, kanske det inte är lika uppenbart som det var i mitt minne. I mitt sinne. Men döm själv:

Det var den excentriske lorden
som bodde på Midnight Hill,
- om så att du känner den gården
åt norr eller söder till.

I Afrika - Indien - Kina
han dröjde rätt många år,
och när han kom hem till de sina,
var det frostens färg i hans hår.

En sökare var han, som letat
all jordens kanter omkring
att finna - vad förr man vetat,
att allting är ingenting.

Han gick med en blick som kändes
så tröstlöst däven och ljum;
men ofta om nätterna tändes
en pipa med opium.

Det var den excentriske lorden,
en morgon, förrn tuppen väckt,
i vårdträdets skugga på gården
han släckt sin andedräkt.

Om våren, när sipporna vakna
och ungdomen glammar i byn,
om våren det hände - men nakna
stod trädets armar mot skyn...

Det var den excentriske lorden,
han mättes i fot och tum
och fördes till kyrkogården
att få sej ett vilorum -

I jordens ruvande lera
där ligger han stel och stum,
nu tänder han aldrig mera
en pipa med opium.

Han bor som ett ben i mullen
djupt under den blanka skyn,
och solen lyser på kullen
och solen lyser i byn.

Och svalor och måsar susa
som fordom kring Englands strand,
och bambustänlarna brusa
där borta i Österland -

Det var den excentriske lorden
som bodde på Midnight Hill.
- En slakarte köpte gården
och byggde en våning till.




tisdag 25 januari 2011

Stockholm i mitt hjärta och jag är så lycklig

Första utbildningstillfället på yogautbildningen är över. Jag är så lycklig över att kursen gått igång. Stockholm är så vackert. Livet är så skönt.
Tjingeling från en klingande Stockholms-Tingeling

måndag 24 januari 2011

Stockholms turiststråk






















Fjällgatan, med Stockholms vackraste utsikt. Men här har jag vänt kameran in från utsikten. Det är vackert åt det hållet också. Längre fram ligger Hälsans hus. Det är där jag läser anatomi (anatomi ingår i Virjayogautbildningen som jag går).
Denna del av Södermalm brukar jag inte vara i så ofta. Midnattsloppet lurar förstås upp en på dessa höjder. För man måste liksom ha en anledning för att ta sig dit. Precis som om platsens skönhet inte var nog. Den som till och med lockar turistbussar upp för hala backar och smala gator.

söndag 23 januari 2011

♥ ANATIOMI ♥

När jag var tio år var jag på ridläger på Lida. Det var mitt tredje ridläger i livet. Jag var elva år. Jag fick Zacha. En stor korsning mellan svenskt halvblod och nordsvensk. Jag var liten som en myra. På foton ser jag att mina hälar når strax under sadeln. Jag minns att Zacha var känd för att vara trög.
Vi skulle galoppera. Vi var på ridbanan och jag blev så fascinerad av att jag lyckade få upp henne i galopp att jag trillade av i en hörna. Himla förargligt. Första ridtillfället ibland alla nya bekantskaper på lägret. Jag fick skrubbsår. Det gjorde ungefär lika ont i de skrubbade blodiga och sandiga armarna som i stoltheten. Jag fick gå till Tytte, som tvättade rent och plåstrade om mig.
När jag kom tillbaka hade nästa flicka trillat av. Hon red en ponny, Tove.
Nu när jag tänder på det, är det märligt att ett sto heter Zacha och en vallack Tove. Men så var det.
 Jag fick höra att flickan trillade "fint" och landade först på fötterna men föll sedan vidare. Hon hade så ont att hon fick åka till sjukhuset.
Hon kom tillbaka på kvällen, med gipsad arm i mitella.
Hon hade brutit armen. Och inte nog med det, hon hade brutit den "nära tillväxten".
Den här händelsen ägde alltså rum för drygt 35 år sedan, och allt sedan dess har jag burit med mig funderingen var "nära tillväxten"var.
Igår lärde jag mig. Se på bilden...
Jag vet inte hur det gick för Stina, som flickan hette. Jag hoppas att armarna växte som de ska.

Detta är ett barns ben. Mina linjer som skiljer de tjockare ändarna på benet mot den långa, de är "tillväxtzoner".
Visst är det spännande att få se hur vi funkar!
♥ anatomi ♥

torsdag 20 januari 2011

Högtryck ute, högtryck inne. Högtryck i mitt sinne

Vaknade osedvanligt pigg. Skönt för denna vecka har jag haft så himla svårt att komma upp ur sängen. Har undrat vad som varit fel.
I dag sprudlade jag redan på kudden.
Undra, sa flunda, om gädda är fisk... Jag undrade om det kanske var högtryck på G. Jag kastade ett öga på barometern. Den visar att från regn (läs nederbörd och snö) har vi gått till vackert väder. Tänk att jag blir så påverkad av hög- och lågtryck. Blir Du det med?

onsdag 19 januari 2011

Litet vardagsmysterium

Hur tänkte de nu? De tänkte säkert smart, men jag undrar faktiskt. Det var på bussen på väg hem igår kväll. Jag åkte 4:an över Västerbron. Stod vid dörren och tittade mig omkring. Mörkret såg kompakt ut utanför bussens fönster. Människorna var känsliga för mina blickar och det hampade sig så att jag fäste blicken på dörrarna. På den del av dörrarna som inte var fönster. Då såg jag en liten lapp. Den satt längst ned på själva fönsterrutan. Vilket märkligt ställa att sätta en lapp på, tänkte jag. Och såg lite närmare på den. För lappen hamnade inte direkt i ögonhöjd på en normallång person, mer i knähöjd.
Det stod Utgång, Låt barnen gå av först.
Jättebra, men i knähöjd är det nog bara de knähöga barnen som läser lappen. Om de kan läsa. Inte så många knähöga barn kan det.
Kanske någon hade skojat och satt lappen där. För om någon i knähöjd kan läsa, vad hjälper det om de vet att de ska gå av först och de stora människorna omkring inte läser. Det är inte lätt för en knähög att göra sig gällande bland de stora en och en halvmeter till två meterhöga varelserna omkring. Antar att det är orsaken till att lapparna finns.
Men lappen fanns på samma ställe, prydligt fastklistrat precis i mitten av rutan, även på den vänstra dörren.
Så jag undrar.

tisdag 18 januari 2011

Ett individuellt liv, ett sammankopplat ursprung och slut

Floden är som livets ursprung. Människolivet som en fallande droppe i det höga vattenfallet. I sin individualitet så känslig för vind och sten, på den ensamma vägen ned till ett nytt livets ursprung.
Läst ur Zen Mind, Beginner's Mind av Shunryu Suzuki. Droppen lever i mitt sinne.
Mer Zen på denna blogg.

måndag 17 januari 2011

Vårlängtan






















Doften av smält snö väcker längtan efter andra årstider.

söndag 16 januari 2011

En lysande stjärna

Iskallt klara svar

Ett täcke tynger jorden
skyar skymmer sikten
en och annan natt kan det ändå bli
helt iskallt klart.

Då stjärnans svaga blänk
gnistrar i den vita natten
och sanningens isande svar oväntat
blir helt uppenbart.

lördag 15 januari 2011

Insnöad bil i Tönnebro

Foto: Rune Stjernström

fredag 14 januari 2011

Nu borde skrället kastas ut


Nu är festen slut
allt skräp ska kastas ut
Bort ska det gamla julgransskrället
Tulpanbuketter in istället
Men i mörkrets mörka timmar
Juleljusen vackert glimmar
Fastän granens stam är bar
får den ännu vara kvar
Trots att tjugonda knut
redan är förbi och slut

Foto: Rune Stjernström

onsdag 12 januari 2011

Don till person och lite sött till kaffet

Gotti gott gott. Så har man fått namnge en kaka då. Kakan till vänster är en mupp.
Det var i Vällingby Centrum och inte fullt så elakt som det låter.
Kollegan insisterade.
-Köp nåt gott till kaffet!
Jag ville inte ha. Men så veknade jag och bad konditorsexpediten om en mupp och en krokofant. Hon förstod och packade en påse med godsakerna. Så sa hon:
-Vi har funderat på vad vi ska kalla den... Mupp. Ja, varför inte...
Krokofanten är ju en gammal goding.

tisdag 11 januari 2011

I en air av Bach

Igår for jag från jobbet i Hässelby till Friskis och svettis Annexet på Kungsholmen där jag skulle hålla ett yogapass. Över mössan hade jag mina stora hörlurar (som för övrigt varit perfekta i kylan, bättre än några öronvärmare). Det fåniga var att min mobil spelade för fullt - med sina egna högtalare.
Förbryllad kollade jag vänstra hörluren, konstigt kom det verkligen musik ur den? Nej, men musiken hördes ju ändå. Jag orkade inte hålla på att trassla. Jag ville i tankarna gå igenom kvällens övningar medan Ann-Sofie von Otter stärkte min själ med sina Bach-cantater.
Jag var på St Eriksgatan, sedan jag gått igenom Västermalmsgallerians butiker där Bach skar igenom de redan befintliga musikaliska stämningsskaparna, innan jag fattade att jag gick i en air (nej inte Air av Bach även om stycket är underbart, fortfarande sjöng Otter cantaterna) av Bach.
Folk tittade. Jag tänkte att det var för att mina hörlurar är så enorma. Ingen sa något. Undrar om de trodde att jag krämade så till den grad att ljudet trängde ut ur lurarna? Eller att jag använde dem som hörselskydd?
Jag kände mig fånig när jag förstod att jag gick omkring och spelade min musik högt. Fnissar lite. Urfånig känner jag mig. Men det får man väl bjuda på.

måndag 10 januari 2011

Nä nu blommar bilen

















Jullovet är slut och vardagen är normal igen? Nä nu blommar bilen i Alvik.