lördag 26 juni 2010
Kvittrande kallt kaffe
Det är en läsare i Ny Teknik som skriver att hans morföräldrar lyssnade till skvalpet när kaffet hälldes upp i koppen för att avgöra om kaffet var kallt eller varmt. Han skriver att kall vätska har ett nästan kvittrande ljud, mendan varm låter dovare. Läsaren undrar varför. Jag undrar om det verkligen är sant. Jag måste testa det, men inte nu.
onsdag 23 juni 2010
tisdag 22 juni 2010
Två, nej till och med tre, inte nattsvarta nyheter
Vissa dagar är det tungt att läsa tidningen. Nyheter har en tendens att vara så svarta. Och då syftar jag inte på trycksvärtan. Men i dagarna kan man läsa i min morgontidning att:
1. Leonard Cohen ska ge ut en ny studioplatta nästa vår.
Jag blir lycklig av det. Dels för att jag gärna hör mer musik med och av Cohen. Dels för att det visar att man kan fortsätta att vara vettigt produktiv så länge man vill.
2. Kina är det land som investerar mest i Sverige.
Det gör mig kanske inte så lycklig i sig. Men kanske kan det betyda bra jobb för son och kinesisk flickvän på sikt. Som par med rötter ur bägge kulturerna.
3. Kina har ett stort behov av råvaror för att klara uppbyggnaden av infrastruktur och modernisering av samhället. Därför undersöker de om Sverige skulle fungera som råvaruleverantör inom gruvsektorn.
Det där är för mig lite som omvända världen, ett nyss U-land som använder Europa som råvaruleverantör. Men varför inte? Det var ju bland annat stålindustri och järnmalmsbrytning som gav Sverige ett ekonomiskt sving i Europas industrialisering och i uppbyggnaden efter krigen. Let's swing again!
1. Leonard Cohen ska ge ut en ny studioplatta nästa vår.
Jag blir lycklig av det. Dels för att jag gärna hör mer musik med och av Cohen. Dels för att det visar att man kan fortsätta att vara vettigt produktiv så länge man vill.
2. Kina är det land som investerar mest i Sverige.
Det gör mig kanske inte så lycklig i sig. Men kanske kan det betyda bra jobb för son och kinesisk flickvän på sikt. Som par med rötter ur bägge kulturerna.
3. Kina har ett stort behov av råvaror för att klara uppbyggnaden av infrastruktur och modernisering av samhället. Därför undersöker de om Sverige skulle fungera som råvaruleverantör inom gruvsektorn.
Det där är för mig lite som omvända världen, ett nyss U-land som använder Europa som råvaruleverantör. Men varför inte? Det var ju bland annat stålindustri och järnmalmsbrytning som gav Sverige ett ekonomiskt sving i Europas industrialisering och i uppbyggnaden efter krigen. Let's swing again!
måndag 21 juni 2010
söndag 20 juni 2010
En sorts fortsättning på jag är en gummibjörn...
Söndag. Sambo och jag skulle skynda ut till huset i Tumba som måste fixas till inför överlämningen till de nya ägarna 1 juli. Men först skulle vi röra på oss. Sambo ville ut och springa en timme. Jag hade önskat att han skulle ha sprungit lite längre, så att jag hann ta ett simpass på Eriksdalsbadet. Men det tar tid att ta sig dit och hem, så simtiden hade blivit så kort. Jag bestämde mig för att yoga på gården hemmavid i stället. Ett lite tuffare yogapass.
Jag var redo att ge mig ut, men Sambo ville ta med lite sportdryck som han blandade till. Jag väntade med yogamattan under armen. Efter en stud smet jag in på toaletten medan jag väntade. Det är så trist att behöva hålla sig under yogan, när man vill kunna koncentrera sig på andning och avslappning.
När jag kom ut igen, såg jag inte Sambo någonstans. Jag ropade. Det ekade.
Vad konstigt, han måste ha gått utan mig. Fattade han inte att jag väntade för att göra sällskap ut. Förr, när jag inte hade problem med foten sprang vi alltid tillsammans, nu gick ju inte det, men sällskap ut hör på något sätt till. För mig, i alla fall. Jag ropade en gång till. Ryckte på axlarna, han måste ha gått ut i alla fall.
Jag gick jag också. Funderade på att strunta i att låsa polislåset, men Sambo är så noga med att låsa jämt.
Inte så att jag lämnar ytterdörren öppen, det är ett vanligt ytterdörrslås på den. Jag brukar tycka att det räcker när jag går och handlar eller bara är ute helt kort, typ tvättstugan eller så. Men nu låste jag bägge låsen.
Tyvärr.
För Sambo var kvar i lägenheten. Eller på balkongen snarare. GPS:en var trögare att få igång än vanligt. Med polislåset låst utifrån, kom Sambo inte ut.
Jag yogade på i 56 minuter på gården. Sedan gick jag upp i lägenheten. Jag tänkte att jag nog var före Sambo hem. Jag tänkte ställa fram något ätbart på något fint sätt så att han blev glad. Jag är ju så tacksam för att han hjälper mig i Tumba. Det är ju mitt hus.
Jag låste upp. Gick in. Där var Sambo!
Sambo var inte glad.
Vägen till Tumba gick i moll. Men han följde med i alla fall. Och han skällde inte.
Han är en god man Sambo. Om än drabbad av mig.
- Nu känner vi igen Dig! jublade väninnan i Danmark. Gamla hederliga Marianne.
Sambo jublade som sagt inte. Undrar om han kommit över det än.
Jag var redo att ge mig ut, men Sambo ville ta med lite sportdryck som han blandade till. Jag väntade med yogamattan under armen. Efter en stud smet jag in på toaletten medan jag väntade. Det är så trist att behöva hålla sig under yogan, när man vill kunna koncentrera sig på andning och avslappning.
När jag kom ut igen, såg jag inte Sambo någonstans. Jag ropade. Det ekade.
Vad konstigt, han måste ha gått utan mig. Fattade han inte att jag väntade för att göra sällskap ut. Förr, när jag inte hade problem med foten sprang vi alltid tillsammans, nu gick ju inte det, men sällskap ut hör på något sätt till. För mig, i alla fall. Jag ropade en gång till. Ryckte på axlarna, han måste ha gått ut i alla fall.
Jag gick jag också. Funderade på att strunta i att låsa polislåset, men Sambo är så noga med att låsa jämt.
Inte så att jag lämnar ytterdörren öppen, det är ett vanligt ytterdörrslås på den. Jag brukar tycka att det räcker när jag går och handlar eller bara är ute helt kort, typ tvättstugan eller så. Men nu låste jag bägge låsen.
Tyvärr.
För Sambo var kvar i lägenheten. Eller på balkongen snarare. GPS:en var trögare att få igång än vanligt. Med polislåset låst utifrån, kom Sambo inte ut.
Jag yogade på i 56 minuter på gården. Sedan gick jag upp i lägenheten. Jag tänkte att jag nog var före Sambo hem. Jag tänkte ställa fram något ätbart på något fint sätt så att han blev glad. Jag är ju så tacksam för att han hjälper mig i Tumba. Det är ju mitt hus.
Jag låste upp. Gick in. Där var Sambo!
Sambo var inte glad.
Vägen till Tumba gick i moll. Men han följde med i alla fall. Och han skällde inte.
Han är en god man Sambo. Om än drabbad av mig.
- Nu känner vi igen Dig! jublade väninnan i Danmark. Gamla hederliga Marianne.
Sambo jublade som sagt inte. Undrar om han kommit över det än.
torsdag 17 juni 2010
onsdag 16 juni 2010
tisdag 15 juni 2010
Feel good litteratur från Kina eller tillbaka till traditionerna
Jag som ska åka till Kina studsar högt när Svd har en helsida om Yu Dan, professor i medie- och kommunikationsvetenskap. Det är hon som skrivit boken om Konfucius, som sålt som smör i hemlandet och nu kommer ut på svenska.
Om jag förstår det hela rätt, så är vägen till lycka, arbetet med att bli en god människa. En respektfull, tolerant, lojal och uppriktig, klok och generös människa. Och är det svårt, får man låtsas; typ: fake it till you make it.
Jag kan förstå det. Jag kan till och med gå med på det.
Länk till Svd:s artikel
söndag 13 juni 2010
Jaguar flyttar till Kina
Jaguar säljer i Kina. Därför planeras tillverkning att starta där, på plats. Över huvud taget växer efterfrågan på lyxbilen i Asien. Av den asisatiska marknadens efterfråga på Jaguar Land Rover beräknas 8 procent komma ifrån Kina.
Samtidigt läggs en av de brittiska fabrikerna ned.
Det säger något om Kina.
Det säger något om Storbritannien. Som jag inte är säker på att man vill veta.
Samtidigt läggs en av de brittiska fabrikerna ned.
Det säger något om Kina.
Det säger något om Storbritannien. Som jag inte är säker på att man vill veta.
fredag 11 juni 2010
En kinesisk skapelseberättelse
Den kinesiska gudomen Nügua, till hälften människa, till hälften orm eller drake. Sedan hon vandrat omkring i den nyfödda världen började hon fundera. Trots att världen var full av underbara och fantastiska ting kände hon sig ensam.
Vid en flodbädd fann hon lera. Hon knådade lite lera till en figur som liknade henne själv, men istället för en slingrande stjärt formade hon till ben så att den lilla figuren skulle kunna stå upprätt.
När Nügua ställde ned den lilla figuren fick den liv och började genast att hoppa och dansa kring henne.
Nügua blev glad. Hon bestämde sig för att fylla hela världen med varelser så ljuvliga och glada.
Hon arbetade hela dagen ända till kvällen och fortsatte igen nästa dag. Men uppgiften var ofantlig. Nügua fick lov att ta till sina magiska krafter.
Hon tog en vinranka och doppade den i leran. Sedan snurrade hon runt den i luften. Lerklickar som ramlade mot marken förvandlades till små människor när de rörde vid marken.
Det finns de som säger att de människorna som formades av Nügua själv är de som blev rika och lyckliga. De som skapades ur lerklickarna, blev som Du och jag, vanliga, enkla människor.
Vid en flodbädd fann hon lera. Hon knådade lite lera till en figur som liknade henne själv, men istället för en slingrande stjärt formade hon till ben så att den lilla figuren skulle kunna stå upprätt.
När Nügua ställde ned den lilla figuren fick den liv och började genast att hoppa och dansa kring henne.
Nügua blev glad. Hon bestämde sig för att fylla hela världen med varelser så ljuvliga och glada.
Hon arbetade hela dagen ända till kvällen och fortsatte igen nästa dag. Men uppgiften var ofantlig. Nügua fick lov att ta till sina magiska krafter.
Hon tog en vinranka och doppade den i leran. Sedan snurrade hon runt den i luften. Lerklickar som ramlade mot marken förvandlades till små människor när de rörde vid marken.
Det finns de som säger att de människorna som formades av Nügua själv är de som blev rika och lyckliga. De som skapades ur lerklickarna, blev som Du och jag, vanliga, enkla människor.
torsdag 10 juni 2010
onsdag 9 juni 2010
Sommarprat på en cykel
Årets sommarpratade är utsedda. Det är ingen nyhet längre. Jag sitter och tittar på namnen och funderar på vilka jag ska hinna lyssna på. Vissa av namnen gör mig nyfiken. Skulle bra gärna vilja höra Natasha Illum Berg, professionell storviltsjägare och författare. Jag har läst hennes bok Floder av röd jord. Jag är så nyfiken på Afrika. Jag vill höra henne berätta. Professorn i företagsekonomi Micael Dahlén har jag ju träffat i verkligheten. Vill höra honom också. Och Eva Dahlgren. Och Meta Velander. Och Annika Östberg, den enda som enbart presenteras med sitt namn och inte med en liten etikett om varför hon är känd. Amerikansk fängelsekund? Mördare? Nej det var hon inte. Medhjälpare till mord kanske. Det är nog bäst utan etikett.
Man kan få sms-påminnelse när det är den man vill höras tur. Men problemet med sommarpratarna är att det sällan är de som man tror som är intressantast att lyssna till. En Någon som man absolut inte har något intresse av visar sig vara både rolig, intelligent och med en berättelse man inte förstår att man kan ha levat utan tidigare. Jag är glad att de går att ladda ned. Jag kan lyssna till dem på väg till och från jobbet när jag cyklar. Det kommer att förgylla mina dagar! Länge leve sommarpratarna!
Noterar att inga politiker kommer till orda i sommar. Förmodligen klokt ett valår. Det är ju inte politisk propaganda vi sommarpratarälskare vill höra.
Sveriges radiolänk till sommarpratare
Man kan få sms-påminnelse när det är den man vill höras tur. Men problemet med sommarpratarna är att det sällan är de som man tror som är intressantast att lyssna till. En Någon som man absolut inte har något intresse av visar sig vara både rolig, intelligent och med en berättelse man inte förstår att man kan ha levat utan tidigare. Jag är glad att de går att ladda ned. Jag kan lyssna till dem på väg till och från jobbet när jag cyklar. Det kommer att förgylla mina dagar! Länge leve sommarpratarna!
Noterar att inga politiker kommer till orda i sommar. Förmodligen klokt ett valår. Det är ju inte politisk propaganda vi sommarpratarälskare vill höra.
Sveriges radiolänk till sommarpratare
tisdag 8 juni 2010
måndag 7 juni 2010
Opening Hours för visumansökan
Monday to Friday morning 9:00-11:30 (except public holidays).
Under denna tid kan man lämna in ansökningar om visum och sedan komma och hämta handlingarna man lämnat in.
De som bor på landsbygden (inte i Stockholm alltså) kan skicka sina visumansökningar till ambassaden.
Men som skriven i Stockholm finns regeln att man ska lämna in ansökan på ambassaden och inte skicka in den.
När jag var på ambassaden hade jag nummerlapp 499. Mannen med nummer 491 tog tid. Han sa att han stått och väntat i över en timme. Jag kollade inte. Jag läste en bok. Hade bestämt mig för att inte irriteras.
En annan man var där för att hämta sitt visum som var klart. Han hade lämnat sin ansökan en tisdag och då hade det inte varit kö alls.
- Det är nog alla de där resebyråerna, trodde han.
Unga kvinnor och män som kom och lämnade raddor med ansökningar på samma gång. Då släktes lampan för nummerlappar och den tändes inte förrän damen som tog emot ansökningarna gått igenom raddorna.
Jag börjar förstå erbjudandet på webbsidor som Mittensrike (se tidigare blogg här.) dit man kunde skicka sitt pass för att få hjälp med anskaffandet av visum.
Under denna tid kan man lämna in ansökningar om visum och sedan komma och hämta handlingarna man lämnat in.
De som bor på landsbygden (inte i Stockholm alltså) kan skicka sina visumansökningar till ambassaden.
Men som skriven i Stockholm finns regeln att man ska lämna in ansökan på ambassaden och inte skicka in den.
När jag var på ambassaden hade jag nummerlapp 499. Mannen med nummer 491 tog tid. Han sa att han stått och väntat i över en timme. Jag kollade inte. Jag läste en bok. Hade bestämt mig för att inte irriteras.
En annan man var där för att hämta sitt visum som var klart. Han hade lämnat sin ansökan en tisdag och då hade det inte varit kö alls.
- Det är nog alla de där resebyråerna, trodde han.
Unga kvinnor och män som kom och lämnade raddor med ansökningar på samma gång. Då släktes lampan för nummerlappar och den tändes inte förrän damen som tog emot ansökningarna gått igenom raddorna.
Jag börjar förstå erbjudandet på webbsidor som Mittensrike (se tidigare blogg här.) dit man kunde skicka sitt pass för att få hjälp med anskaffandet av visum.
söndag 6 juni 2010
Beijing eller Peking och fel foto för visumet
Kärt barn har många namn.
Få städer har haft så många namn som Peking.
Ji, Yan (svala), Youzhou, Yanjing (svalornas huvudstad), Zhongdu (mittens stad), Dadu (stora huvudstaden) eller Khanbalik (khanens stad på mongoliska. Så blev staden känd i Europa genom Marco Polo). Och slutligen Beiping, Peking - eller Beijing.
Anna, ett svar på Din kommentar: I centrala Peking bodde 7,6 miljoner människor 2007. I hela storstadsområdet 17,43 miljoner. Allt enligt Wikipedia.
Min visumansökan togs inte emot på ambassaden. Efter en dryg timmes väntande, kom jag fram till luckan där man skulle lämna in ansökan. Det krävs ett foto på riktigt fotopapper. Jag som nyss ansökt om nytt körkort med foto på vanligt skrivpapper, undrade varför.
- Ambassadregler, svarade den hårt blonderade svenska damen i luckan.
Jag tolkade det som att hon inte hade en susning om varför och frågade snällt inget mer. Hade ju haft en föraning om att det kunde bli så och var inte ute efter att argumentera. Måste jaga en fotoautomat nu.
Få städer har haft så många namn som Peking.
Ji, Yan (svala), Youzhou, Yanjing (svalornas huvudstad), Zhongdu (mittens stad), Dadu (stora huvudstaden) eller Khanbalik (khanens stad på mongoliska. Så blev staden känd i Europa genom Marco Polo). Och slutligen Beiping, Peking - eller Beijing.
Anna, ett svar på Din kommentar: I centrala Peking bodde 7,6 miljoner människor 2007. I hela storstadsområdet 17,43 miljoner. Allt enligt Wikipedia.
Min visumansökan togs inte emot på ambassaden. Efter en dryg timmes väntande, kom jag fram till luckan där man skulle lämna in ansökan. Det krävs ett foto på riktigt fotopapper. Jag som nyss ansökt om nytt körkort med foto på vanligt skrivpapper, undrade varför.
- Ambassadregler, svarade den hårt blonderade svenska damen i luckan.
Jag tolkade det som att hon inte hade en susning om varför och frågade snällt inget mer. Hade ju haft en föraning om att det kunde bli så och var inte ute efter att argumentera. Måste jaga en fotoautomat nu.
torsdag 3 juni 2010
Beijing i små bitar
Beijing består av 19 distrikt. 20 med Forbidden City.
Jag tittar närmare på Beijing på nätet. Det känns skönt att hitta någon sorts struktur på den enorma staden. Inte för att jag har greppat strukturen än. Men bara vetskapen om att staden delas in i mindre delar (egentligen självklart, vilken stad kan man inte dela upp i områden?) gör att det känns lättare att närma sig stan.
Det är fyra mer lantliga distrikt, sex yttre förorter och så innerstadens tio delar här i bokstavsordning: Chao Yang, Chogwen, Dongcheng, Fengtai, Forbidden City, Haidian, Shijingshan, Tianan Men Spuare, Si Cheng, Xuanwu.
Det ska bli spännande att åka dit.
Jag tittar närmare på Beijing på nätet. Det känns skönt att hitta någon sorts struktur på den enorma staden. Inte för att jag har greppat strukturen än. Men bara vetskapen om att staden delas in i mindre delar (egentligen självklart, vilken stad kan man inte dela upp i områden?) gör att det känns lättare att närma sig stan.
Det är fyra mer lantliga distrikt, sex yttre förorter och så innerstadens tio delar här i bokstavsordning: Chao Yang, Chogwen, Dongcheng, Fengtai, Forbidden City, Haidian, Shijingshan, Tianan Men Spuare, Si Cheng, Xuanwu.
Det ska bli spännande att åka dit.
onsdag 2 juni 2010
tisdag 1 juni 2010
Maman Mamma och tidens som bara går och går
Louise Bourgeois är död. Hon blev 98 år, föddes 1911. (Samma år som min pappa.)
Louise Bourgeois är hon som gjorde stora svarta jättespindlar som påminner om de elaka insekterna i slutet av filmen Men in black. En står på Tate Modern, en annan utanför Guggenheimmuseet i Bilbao och en har tydligen även funnits till beskådan i Wanås skulpturpark i Skåne.
De finns tydligen i sex exemplar och rör sig dessutom enligt vad man kan förstå av den sista bisatsen. När Sambo besökt Guggenheimmuseet i Bilbao visade han bild på den enorma spindeln. Jag visste att jag sett den i verkligheten. Men var? Jag visste att statyn hade talat till mig. Ja, jag menar bildligt. Det var något som verkligen berörde med den. Kanske min spindelfobi i unga år. Kanske den kopplat till titeln Maman.
När jag fick veta att den stod på Tate Modern, så tänkte jag att det var där jag sett den. Men Louise Bourgeois presenterade den på Tates först 2008... Jag var i London senast 2007.
Kanske såg jag den redan på Wannås. När jag fick veta att den stod på Tate Modern, så tänkte jag att det var där jag sett den. Men Louise Bourgeois presenterade den på Tates först 2008... Jag var i London senast 2007.
Undrar när jag var där. Maman var där på besök i parken 2006-2007.
Tiden går så fort och jag blir vill.
Jag har ingen egen bild på detta märkliga konstverk av en jättespindel som bär sina ägg med sig, Om Du ändå vill se jättespindel så använd länken här: http://www.wanas.se/seminarium/louise-bourgeois/lang/sv/
Jag har en bild på min mamma istället. Också med tidsförvillelse.
Solen låg på det gamla fotografiet så att håret lyste förtrollat. Mamma var bara 18.
Hur kan jag känna en sådan trygghet i bilden av min mamma som nästan var en annan person än den mamma jag kom att växa upp med? Det sägs att under sju år hinner alla celler bytas ut i en kropp. Fotot visar mamma mer än sju år innan jag kom till värden. Det var mer än två gånger sju år innan jag ens var påtänkt. Ändå ger anblicken av hennes leende en trygghet som inte längre finns.
Jag har en bild på min mamma istället. Också med tidsförvillelse.
Solen låg på det gamla fotografiet så att håret lyste förtrollat. Mamma var bara 18.
Hur kan jag känna en sådan trygghet i bilden av min mamma som nästan var en annan person än den mamma jag kom att växa upp med? Det sägs att under sju år hinner alla celler bytas ut i en kropp. Fotot visar mamma mer än sju år innan jag kom till värden. Det var mer än två gånger sju år innan jag ens var påtänkt. Ändå ger anblicken av hennes leende en trygghet som inte längre finns.
Förgänglighetens förgänglighet.
Men här är hon, mamma.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
