Tomtedopp på Rockbäcksblogg

På min facebooksida vinkar IF Linnéa från sin tomtejogg,
men vad är det mot detta tomtedopp!

Foto: Calle Rockbäck

Calle Rockbäck skriver om vinterbadande damer i Lomma på sin blogg.

Rätt imponerande. Utan bastu, utan glögg. Dopp i böljan är gott nog.

God jul med Jussi Björlings O helga natt

Amelia Earhart eller en gammal sköldpadda

Tre små benbitar som hittats på ön Nikumaroro i Söderhavet kan vara kvarlevorna av den försvunna amerikanska flygpionjären Amelia Earhart. Det tror en grupp amerikanska entusiaster. De vill tro att Amelia Earhart levde och dog där som strandsatt sedan hon försvunnit under sin spektakulära tur jorden runt 1937.

De tre små benbitarna ska nu DNA-testas, och tur är nog det, för de kan ju vara rester efter en gammal sköldpadda också. Läs lite mer i DN.                                                                                            Foto: Ett gammalt flygplan och jag 2010.

Teve, räddaren i missen

Nötknäpparen kommer att gå på SVT på juldagen. Stockholmsoperans version. På kvällen kl 20. Det passar mig finemang, nu när jag missade den "levande föreställningen".
Nu hoppas jag att även månförmörkelsen ska visas på teve. För den missade jag också. Vart jag såg ej en måne jag såg. Fick även rapport från en skolklass barn i Göteborg som inte heller såg den. Såg Du månförmörkelsen live?

Månförmörkelse kl 9 idag, tisdag

Det sa nyblivne maken som hört det på jobbet. Enligt Aftonbladet är det sant.

Foto: Rune Stjernström

Snobbenfilosofi

Jag fick ett härligt mejl idag, men lite Snobbenfilosofi. Ja, det stod i mejlet att det var vad det var.

1. Name the five wealthiest people in the world.
2. Name the last five Heisman trophy winners.
3. Name the last five winners of the Miss America pageant.
4. Name ten people who have won the Nobel or Pulitzer Prize.
5. Name the last half dozen Academy Award winners for best actor and actress.
6. Name the last decade's worth of World Series winners.

How did you do?
The point is, none of us remember the headliners of yesterday.

Here's another quiz. See how you do on this one:
1. List a few teachers who aided your journey through school.
2. Name three friends who have helped you through a difficult time.
3. Name five people who have taught you something worthwhile.
4. Think of a few people who have made you feel appreciated and special.
5. Think of five people you enjoy spending time with.
Easier?

The lesson:
The people who make a difference in your life are not the ones with the most credentials, the most money...or the most awards.
They simply are the ones who care the most.

Hurra! Nu kom tidningen.

Min morgontidning betyder så mycket. Idag kom den när det princip är dags att gå. Jag kan ta den med mig och läsa på jobbet i alla fall.
Har ingen aning om ifall tidningen var sen ifrån tryckeriet, men när man ser all snö och vet hur det är att dra den tunga tidningsvagnen, kan man inte vara arg. I synnerhet inte när man som jag, bor på ett berg.

Liten fladdermus bor även i Sverige

Läser i SvD om att en ovanlig fladdermus upptäckts i Skåne och Blekinge. Nymffladdermusen myotis alcathoe, Europas minsta Myotis-art. En liten rackare på 3,5-5,5 gram, stor som en halv tumme.
Namnet lär den ha fått efter nymfen Alcathoe i den grekiska mytologin. Hon nobbade Dionysos inbjudan till en fest och blev förvandlad till en fladdermus. (Han verkade inte ta ett nej så bra, den käre Dionysos.)
Slog på arten i Wikipedia. Där står att denna fladdermusart över huvudtaget är nyupptäckt och därför är forskare osäkera på artens utbredning. Nu kan den förstås även räknas in i svenska faunan. Läs om mer om fladdermöss på denn blogg.

Midvinternattens köld är hård, liksom dikten om nissar små

En liten dikt nådde min mejlbox från Markaryd, en av Sveriges mindre orter som håller på att försvinna i snön. Om någon letar efter oss, skriver väninnan som bor där, tipsa dem om att gräva i snön.
Här kommer poemet:

Midvinternattens köld är hård.

Tio små Nissar i djupsnö går.
Rävsax gömd under skynke vitt
knipsar Nisse av på mitt.
Livsandarna snabbt för honom tryter,
snart i eget blod han flyter

Nio små Nissar i midnattstimma
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar i sitt näste.
Istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
tomte ligger död på trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar.
Åtta nissars intresse den fångar
Under stigande hunger faten de nalkar.
en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har
där sju tomtar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva
slukar Nisse med hull och luva.
Resterna av tomtetand
suger misse bort från tand

Sex små Nissar mot julbord ila,
snabbt dom uppför bordsben kila.
När sista tomten över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar,
faller nedåt likt ett lod.
Mattan röd av tomteblod

Tomtar fem i väldig iver
springer runt, ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla Nisse stackars saten
rinner ut i sillsalaten.

Fyra Nissar har festat på sill
och nu de törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de springer i samlad tropp
och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller Nisse i glödhett hav.
Likt skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små tomtar i granen svingar
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga,
strax han står ljusan låga,
doftar snart som vidbränd stek.
Ångrar då sin ystra lek.

Två små tomtar omkring sig tittar
då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den då hoppar,
men för detta den ej stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans
finns nu Nisses hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten
för att kasta lite vatten.
Under husbonn's tunga toffla,
Nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en jäkla tomte finns kvar

Djävul var välkommen

Det är nu ett par år sedan jag besökte Sixtinska. Förmodligen har det dock inte förändrats så mycket. Ibland längtar jag till Rom. Tycker mycket om den staden. Men nu är jag i Sverige. I Stockholm. Jag läser vidare i Zen Mind, Beginner's mind istället. Där finner jag också något om en gudomlig baksida.

When Buddha comes, you will welcome him, when the devil comes, you will welcome him.

Jag läser också:

When you do something, just to do it should be your purpose. Form is form and you are you, and true emptiness will be realized in your practice.

För inom zen finns inte dualismen.

Gud visar rumpan i taket på Sixtinska kapellet

Varför visar Gud rumpan i kapellet? Det kan man fråga sig. Jag gör det.

Trollformel mot ovänner

Det var när jag bläddrade i min bok "Svensk dikt. Från trollformler till Lars Norén" en antologi av Lars Gustafsson från 1981, som jag plötsligt verkligen upptäckte trollformlerna. Tidigare har jag hållit mig till Ferlin, Boye och Bo Setterlind. Men naturligvis ska man använda sig av de trollformler som står till buds!
Det fanns inte bara trollformel mot ovänner utan även mot huvudvärd och regn. Men regnrisken känns inte överhängande idag, och inte huvudvärken heller - så det får bli trollformeln mot ovänner:

Jag står upp en morgon
ifrån alla mina sorger.
Jag binder mig med vredes linda
från man och kvinna,
ifrån svärd, ifrån värld,
ifrån all min ofärd.
Så skall hat och avund smältas
på mig i dag,
som saltet smältes
i friska vattnet.

Luciaskolk

Det är så mycket nu.
Det är för mycket nu.
Mörker. Stress. Hit och dit. Fram och tillbaka.
Misstag.
Tar tid.
Det är så mycket nu.
Det är för mycket nu.
Två oanvända biljetter till lucia i kyrkan hänger på kylskåpsdörren.
För att ljuset ska få plats.
Måste tid beredas.
Andas.
Det är så mycket nu.
Man kan strunta i somt.

China Today och landets diplomatiska förbindelser

Kina, aktuell nation i årets nobelpristider. Norge stod emot den stora drakens påtyckning och gav fredspriset till Liu Xiaobo.

Läste i Svenskan om ett alternativt fredspris som delas ut i Kina på ett farsartat sätt. En kommentar till Norges val av pristagare, samtidigt som Kina fryser de diplomatiska förbindelserna med Norge.

Nu arrangerar Edsvik Konsthall, i samarbete med Kinas ambassad i Stockholm och Kinesiska Kulturministeriet i Peking, utställningen ”China Today” i samband med 60-årsjubileet av de diplomatiska förbindelserna Kina – Sverige.

Så här lyder programförklaringen:

Kina är ett av de mest expansiva länderna i världen. Ekonomin och industrin är på stark frammarsch.Vad händer med konsten?

Ett tjugotal unga representanter för kinesisk samtidskonst deltar i detta projekt. Utställningen omfattar videokonst, måleri, objekt och installationer visas mellan den 27 november och 22 december.

Jag vill gå dit. Trots allt. Jag vill verkligen se. http://www.edsvik.com/index.html

Foto: Rune Stjernström

Tozan, en berömd Zenmästare, sa - och jag försöker förstå

Tozan, en berömd Zenmästare sa

The blue mountain is the father of the white cloud. The white cloud is the son of the blue mountain. All day long they depend on each other, without being dependent on each other. The white cloud is always the white cloud. The blue mountain is always the blue mountain.

Citatet kommer ur Zen Mind, Beginner's Mind av Shunryu Suzuki. EFter citatet skriver Suzuki: "This is a pure, clear interpretation of life".

Jag har svårare att förstå det än resten. När författaren jämför de vita molnen och de blå bergen med man och kvinna, lärare och elev är det kanske enklare.

Där är molnet. Där är berget. Om berget inte var där, skulle molnet inte vara där heller. Berget ger förutsättningen för molnet. Berget är fader till det vita molnet.
Det vita molnet klär förmodligen berget i grönska. Men "sonen" gör inget mer för sin fader.
De är inte sammanslingrade, de är bara sig själva - berget är berget och molnet är molnet oberoende av varandra även om de ger varandra förutsättning att finnas, eller om i alla fall berget ger förutsättning för molnet att finnas.

Kärlek är

• När han ger dig ett par av sina strumpor att ha utanpå skorna när du cyklar på vintern.
• När han går på mötet du inte hinner till.
• När han ger dig skivan du är nyfiken på.
• När han tar fram tomten från ditt föräldrahem och håller om dig hårt när minnena sköljer över dig.
• När han skojar med dig tills du skrattar när allt känns apa.
• När du fylls av stilla frid och lycka när du ser att han finns bredvid dig när du vaknar om natten.

Livet är fullt av möjligheter

Det blev ingen Nötknäpparen. Det var fullsatt.
Jag får se om Kung fu panda istället. Jag vill se om den.

Foto: Rune Stjernström

Förtröstan. Du är perfekt och det finns ingen hemlig ingrediens

Jag såg  Kung fu Panda igår. Den tecknade filmen som nu borde ha något år på nacken.
Jag älskar den. Budskapet att du är bra som du är och att det inte finns någon hemlig ingrediens, passar perfekt till budskapet Zen mind, Beginner's mind som jag läser.
Du som inte sett filmen, pandan påminner lite i sin stil om björnen Balou. Han är stor och stark och snäll. Men det är inte lätt att se honom som den store drakkrigaren. Inge ens för åskådaren som verkligen hejar på den stora nallen med ätstörningen.
Men som ingenting sker av en tillfällighet, allra minst i filmens värld, så det är bara att gilla läget, att träna och göra så gott man kan. Och att känna förtröstan.

Konsten är att se världen som för första gången

Zen mind,
Beginner's mind
'It is wisdom which is seeking for wisdom'

Har precis börjat läsa Zen Mind, Beginner's Mind. Informal talks on Zen meditation and practice av Shunryu Suzuki.

Ps. Nej det blev ingen bok om kungen.

Det Sociala Spelet - Att Hålla Upp Dörren

Jag kan inte låta bli att skratta. Det är ju så självklart. Ändå vet jag ju att det kan bli problem. I Helsingfors upplevde jag en annan takt i dörrupphållandet mot i den lilla, lilla orten Färentuna. Man känner sig väldigt kränkt när man upplever att någon låter porten slå igen framför näsan på en.
Jag tänker också på vad jag läst om människor med autistiska drag. Hur de måste lära sig alla dessa koder som vi andra normalt uppfattar och anpassar oss till utan att tänka på det.

Det Sociala Spelet - Att Hälsa på Jobbet

Jag vill! jag vill! jag vill! Jag vill se Nötknäpparen på Operan!

En kaka till kaffet gör Dig bara smartare

I Barcelona presenterades nyligen en universitetsstudie som visar att hjärnan jobbar effektivare när vi får koffein och socker tillsammans.
40 testpersoner serverades drycker med koffein, koffein med druvsocker och vatten med druvsocker. Testpersonerna fick sedan utföra en uppgift medan hjärnaktiviteterna undersöktes med magnetresonanskamera. I synnerhet granskades delarna av hjärnan som hanterar uppmärksamhet och arbetsminne.
Det visade sig att testpersonerna presterade lika bra oavsett vilken dryck de druckit, men att de som fått koffein tillsammans med socker kunde utföra uppgifterna med mindre ansträngning.
Hur det fungerar är ännu inte känt, men forskarna tolkar det som att hjärnan blev mer effektiv.
Läs mer i Ny teknik och i Human Psychopharmacology: Clinical and Esperimental.

Ett hjärta är menat att brista om och om igen

En väninna gav mig boken "Modig, Konsten att övervinna sina vardagsrädslor" av Carl Lindeborg och Sofia Sivertsdotter. Där hittar jag citatet:

Det sägs inom buddhismen att ett hjärta är menat att brista om och om igen genom livet.

De fortsätter:

Det låter dramatiskt, men smärta kan vi inte ducka för. Det är en del av livet, precis som underbar glädjerik kärlek. När vi lever modigt kommer vi att göra människor sårade, ledsna och besvikna ibland. Det är en del av livsupplevelsen. Vi vet också att alternativet att låtsas som det rgnar på lång sikt kommer att tillfoga alla större smärta eftersom ingen kan lura sanningen. Det blir bara ett mer utdraget förlopp med en hel massa negativa bieffekter.

Det modigaste är att vara uppriktig med ett öppet hjärta.

Ibland behöver jag få höra sånt. Som att ett hjärta är menat att brista om och om igen. Att det hör till. Att det bara är att gå vidare. Att det är okej.
Som att låta sorgen få läka istället för att pilla och pilla på såret som blir en varböld som blir en...

Halli, hallå, högt högt i det blå

Sonen och jag gjorde vår egen variant av flygning med adrenalinkick. Vi tog en prova påkurs i klättring. Åh vad det pirrade. Hela jag darrade efter de första gångerna.

Det är lite roligt. För när man når marken är man så full av adrenalin att man blir som drogad. Jag blir fnissig, glad, lite stirrig och jag älskar absolut hela världen.

Och där finns nog svaret på förra blogginläggets fråga.

Man mår så BRA när det gick vägen.

Men sen blev vi, åtminstone jag, för trött för att orka bli så nervös. Då gick själva klättringen bättre.

Jag tror att både son och jag båda vill göra om det. Himla kul!

Flygande killar i bergen

Flyga. Jag drömmer om hur jag flyger. Jag blir helt fascinerad av dessa killar.
Men i verkligheten, jag vet inte. Jag vill inte dö. Jag vill inte utsätta mig för risken. Jag är rädd. Jag är inte ens ledsen för det. Vad driver dessa killar? Jag förstår alltså fascinationen, men inte viljan till risktagning. Jag kan föreställa mig adrenalinkicken. Jag vet ju hur det känns efter fritt fall på Grönan bara. Men nej. Jag ser dem på You Tube och hisnar och tycker, tantigt nog, att det är alldeles lagom. Men fascineras gör jag.

På skidor till jobbet

Hej vad det gick!
För jag hämtade laggarna från vinden och gav mig av från Reimersholme. Först la jag brädlapparna på axeln. Jag bor ju längst upp på ön och att börja med en nedförsbacke tillsammans med diverse bilar, verkade överkurs. Men efter bron, vid muren fäste jag skidorna till mina fötter.
Hej vad det gick!
Må vara att jag fick lyfta på skidorna ordentligt när jag skidgick över gatan, för att skydda dem mot sandförslitningsskador. Må vara att jag fick åka mycket långsamt när jag hamnade bakom en kvinna med hund på trottoaren.
Men hej vad det gick på Långholmen, ändå till uppförsbacken som leder upp på Västerbron. Det gick långsammare uppför, det gjorde det. Men ändå!
Vid trappan fick jag ta av laggarna igen. Och efter trappan tyckte jag att det var lika bra att gå uppför hela bron innan jag satte på dem igen. Men på toppen stannade jag och tog på dem.
En mötande dam stannade fascinerat.
- Fantastiskt, den 26 november, sa hon och var avundsjuk. Hon ville också åka skidor.
- Jag ska åka till jobbet i Hässelby, sa jag. Vi får se hur det går.
Vid övergångställena vid Västerbroplan fick jag ta av skidorna igen. På och av. På och av. På och av.
När jag blev trött bortåt Abrahamsberg sprang jag med höga knän över övergångsställena för att skydda skidorna och ändå slippa ta av mig dem.
Det var inte helt lätt att skida på cykelbanorna. Ibland var de så välplogade att skidorna skar ned till asfalten. Ibland låg sand och sten som orsakade tvärnitar. Inte för att jag åkte fort ens när det flöt, men stoppen kändes rejält i magen ändå när jag viktkompenserade för balansens skull.
Jag blev trött.
Mellan Brommaplan och Åkeshov lutar det svagt uppför. Jag vet. Jag har sprungit och cyklat där många gånger.
Jag blev så trött.
Jag tittade på klockan. Det hade tagit mig 1 timme och 40 minuter till Åkeshov. Jag skulle börja jobba om 20 minuter. Jag gav upp.
I kiosken fick jag köpa en mugg varm choklad, ett förköpshäfte och så fick jag en ostfralla för min tapperhet (som jag själv tyckte att jag tappat) sen tog jag T-banan resten av vägen. Här är en bild på nederlaget.

Skidväder

Det var tungt att cykla idag! Däcken for åt alla håll. I morgon låter jag cykeln stå. Jag tänker jag åka skidor. Rapport följer.

Årets snapsvisa 2010

Varje år korar Vin & Sprithistoriska Museet en svensk mästar i nyskrivna snapsvisor. Årets vinnare Erik de Maré kommer ifrån Malmö skrev om att köpa byxor. Sjung till melodien Det var på Carpi vi mötte varandra.

Att köpa byxor, en prövning för många.
Dom sitter sällan så bra, som dom ska.
Dom är för korta, för långa, för trånga.
Men en snaps sitter jämt lika bra.

Vin & Sprithistoriska Museet

Så går du hem på vandrarhem

Läser Turist, Svenska turistföreningsens tidning, där det under rubriken ovan står att läsa:

På Nåttarö stod min man Staffan och kokade kaffe i det gemensamma köket. Jag smög upp och viskade något om mockaminnen och erotisk expresso i hans öra. Problemet var bara att det inte var Staffan, utan en gäst som bara var väldigt lik med samma spretiga frisyr...

Lätt att tänka sig succé?

De mörka skogarnas ljus

I de stora skogarna

En dikt av Edit Södergran till maken som är den glada göken min längtan följt.

I de stora skogarna, gick jag länge vilse.
Jag sökte sagorna, min barndom hört.

I de höga bergen, gick jag länge vilse.
Jag sökte drömslotten, min ungdom byggt.

I min älskades trädgård gick jag vilse
där satt den glada göken, min längtan följt.

Idag gifter jag mig med Sambo. Om han säger ja.

Planet från annan galax upphittad

HIP 13044b är en jätteplanet, med en massa minst 1,25 gånger Jupiters. Den hör till den så kallade Helmiströmmen, en grupp stjärnor som tillhört en dvärggalax som slukades av Vintergatan för någon gång emellan sex och nio miljarder år sen.
Forskarna upptäckte planeten genom de svängande rörelserna hos stjärnan som planeten cirklar kring. Gungningar uppstår av tyngdkraften hos närliggande himlakroppar.
Nu närmar sig stjärnan slutfasen och kommer då att svälla. Planeten hotas då.
Vi föds och vi dör. Planter lika så. Och stjärnor.
Vår sol förväntas gå mot sitt slut om fem miljarder år.
Svenska Dagbladet om den utomgalaxiska planeten i solsystemet

Tomtar på arbetsförmedlingen

På arbetsföredlingen söker de tomtar till butik.
De söker de Dig som gillar att showa, spexa och leka med barn.
Jag gör det!
Du känner dig trygg i att ensam stämma upp i sång och hålla små spontana enmansföreställningar.
Absolut! Lite har man väl lärt sig som ledare inom Friskis & svettis!
Du bör ha körkort och tillgång till bil då arbetsorten varierar från dag till dag.
Joodå, bil har jag.

Det är bara en sak som bekymrar. Jag är tant. Utklädd till tomte skulle jag förvandlas till skäggiga damen. Kanske mer spännande än själva tomten - men inte alls samma sak. Tror Du att det gör något?

arbetsförmedlingen.se

Den återkommande lyckan eller festglädjen, Eid al-Adha

Idag är det den muslimska högtidsdagen Eid al-Adha. Ja, det är även en högtid för druser. Högtiden firas till åminnelse av Abrahams villighet att offra sin son när Gud bad honom. Abraham behövde ju inte göra det när allt kom till kritan, men inte förrän det stod klart att han skulle göra det, då stoppades Abraham av Gud.
Berättelsen som står att läsa i både Koranen och Bibelns gamla testamente.

För troende muslimer är ett moskébesök på sin plats, i finaste kläder.
Och ett djuroffer.
Enligt Koranen ska en stor portion av offerköttet skänkas till fattiga och hungriga så att alla kan delta i festen. Det återstående tillägnas till familj, släktingar och vänner.
Människor ska försonas med varandra denna dag. Man vänder ett blad i alla relationer, först och främst till föräldrarna, men även övriga i familjen och vännerna. Sedan går man vidare i en förnyad broderlig anda.
På siten http://www.islamguiden.com/hogtider.shtml berättas att först börjar dagen med bön, sedan ägnar man resten åt att ge allmosor, besöka vänner och släktingar och utbyta hälsningar och gåvor.

Mer om Eid al-Adha kan Du läsa på sv.wikipedia.org.

Höstbild

En alldeles lycklig morgon

Vad glad jag blev! Jag läste min morgon tidning och blev - ja, glad. Det gör mig varm inombords att läsa att Burmas demokratiska galjonsfigur Aung San Suu Kyi har släppts fri.  Det finns hopp om att hon ska få träffa sin son. Och kanske kommer hon att få träffa sina barnbarn, för den allra första gången.

Och vad glad jag blev att läsa om Robins Söderlings framgångar. Plötsligt är han världsfyra på tennis och hetast av alla stjärnor inför nästa veckas ATP-slutspel.

Sist men inte minst gläder jag mig åt Merete Mazzarellas understreckare "Är lyckan ett varmt bubbelbad". En genomgång av lyckoforskning. Först kommer det som verkar ganska självklart.

Välbeställda är i alla länder lyckligare än fattiga, friska lyckligare än  sjuka, människor med jobb lyckligare än arbetslösa. De som åtnjuter politisk frihet är lyckligare än de ofria. De som har goda nätverk är lyckligare än de ensamma. Gifta tenderar att vara lyckligare än ogifta - bortsett från i Ryssland.

Sen det som är lite paradoxalt:

...den så kallade Easterlin-paradoxen, som innebär att lyckonivåer inte alls ökar i takt med inkomstökningar...

Och det tveksamma: psykologen Daniel Gilbert som har funnit att människor med barn är olyckligare än människor utan barn och att de först blir lyckliga när barnen flyttat hemifrån.
Merete Mazzarella kommenterar:

Vad vi måste lära oss är ju att man inte kan bjuda in något nytt i sitt liv utan att balansen rubbas, åtminstone för en tid. Vi måste inse att det finns en konstruktiv oro, kanske rentav stunder av ångest som inte ska medicineras bort utan betraktas som en existentiell åksjuka, som ettt tecken på att vi är stadda i utvecklingen.

Hon avslutar med några ord ur Aldous Huxleys "Du sköna nya värld":

Jag vill inte ha bekvämlighet, jag vill ha Gud, jag vill ha poesi, jag vill ha riktiga faror, jag vill ha frihet, jag vill ha godhet, jag vill ha synd.

Och lägger lägger till dessa egna rader:

Tjänstemannen konstaterar än mer förvånat att han kräver rätten att vara olycklig. Kanske det är en rätt vi alla ska kräva.

Fast jag är lycklig. Svindlande glad. Och vet Du varför? Jag har fått mitt morgonkaffe och jag ska gifta mig på lördag.
Länk till Merete Mazzarellas understreckare

Zappa Plays Zappa

På konsert i gårkväll. Zappa Plays Zappa i Filadelfiakyrkan.
En ovanligt nykter medelålders rockpublik. Härlig stämning. Det är ju sådär det ska vara. En härlig avspänd intimitet. Det var som att komma hem.
Jag har hittat Zappa sent. Som igår. Tur för mig att jag hittade honom.
Nu hann jag ju inte medan Frank var i livet, han dog alldeles för ung 1993, han skulle ha blivit 70 i år. Vi firade det med sonen Dweezil, som framför en stor skärm med en gitarrspelande Frank, spelade duell med farsan. Vilka musiker. Vilka gitarrister! Och vilken saxofonist!
Ja, det var en härlig afton.



"Yellow Snow" & "Cosmic Debris" Wakarusa 2010

Drömmar om lycka gör Dig olycklig?

Människor dagdrömmer 46,9 procent av den vakna tiden. Så gör dagdrömmarna oss olyckliga...

Det har kommit en ny studie av forskare vid Harvard. Jag tar del av den genom ett TT-telegram.

Vi drömmer när vi promenerar, äter, handlar, arbetar, vi drömmer för sjutton hela tiden. Vi tänker på händelser som hänt, vi funderar på vad som kan ska hända och på sånt som aldrig kommer att hända. Och det verkar som om drömmeriet framkallar en deppighet.
Forskarna menar att förmågan att föreställa oss alternativ till det liv vi lever har givit oss stora fördelar i kampen för tillvaron. Samtidigt som bristen i koncentration på nuet medför en emotionell kostnad.
Plötsligt står ju mindfulness i ett klarare ljus.
Tanken på större lycka när tankar pressas bort och närvaro i nuet övas.

En drottning på nätet

Bilden kommer från drottningens facebooksida, bland andras bilder.

Drottning Elizabeth II har gått med i Facebook. Jag läste det i ett TT-telegram och gav mig genast ut på Facebook för att söka upp henne. Jo, där fanns hennes sida. En låååång presentation som börjar så här:

Elizabeth II (Elizabeth Alexandra Mary; born 21 April 1926) is the queen regnant of 16 independent states and their overseas territories and dependencies. Though she holds each crown and title separately and equally, and carries out duties in and on behalf of the other states of which she is monarch, Elizabeth is resident in and most directly involved with the United Kingdom, her oldest realm; part of her lineage traces through the royal houses of England, Wessex, and Scotland for over 1500 years.

Lägg märke till längden på den andra meningen. Den får inte plats i en vanlig kommunikationsruta på Facebook precis.
Det går inte att bli vän med drottningen. Men det går att uttrycka sitt gillande. Till drottningen. Till de olika kungliga aktiviteterna. Men också att kommentera.
Drottningens senaste inlägg lyder kommer ifrån den 12 juni kl. 23:50 och lyder:

Queen Elizabeth II Very much enjoyed the Trooping of the Colour Today on BBC 1. A very proud moment and an excellent way of saying Happy Birthday to Her Majesty from all the British Commonwealth!

På det har hon fått 494 kommentarer. Blondinbella släng dig i väggen...
Det svenska kungahuset finns inte på Facebook vad jag vet (kungens valspråk: "För Sverige i tiden" far som en blixt genom hjärnan), men jag hittar den danska kronprinsessan Mary

Mirakelräddning

En 15 månader gammal pojke trillade ned från en balkong i Paris. Från sjunde våningen. Lyckligtvis fångades pojken av en man innan han slog i marken.

- Det var en reflexräddning... jag fångade honom som en rugbyboll.

Det säger den räddande mannen, en läkare vid namn Philippe Bensignor.

Philippe Bensignor måste ha tränat en del rugby, tänker jag. En kille på ett år är ganska tung.

Här är en bild på en ung släkting till mig, lite yngre än den franske pojken.
Très chic, n'est pas?

Vackra vita vinterland

På museum - Fotografiska

Modofototrafier, Pieter ten Hoopen och Sandy Skoglund visas nu på Stockholms nyaste (?) museum.
Fotografiska ligger nere vid Ålandsbåtarna. Strategiskt läge för att fånga upp turister från Finland, Ryssland och vilka fler det nu lär komma med färjor. Följdriktigt fick museet ta emot Stora Turismpriset i år.

Nu visas bilder av till exempel Sandy Skoglund, med svenska rötter men aktiv sedan 70-talet i Amerika. Hon gör bilder som ingen annan. Jag gillar verkligen både de första mönsterfyllda bilderna och installationerna. Men det blir så mycket. Bilderna är olika, men ändå så lika.
Germs är en grönmålad interiör med rosa tuggade tuggumin precis över allt.
Radioaktiv är en gråmålad köksinteriören med floriserande gröna kattor. Över allt.
De är fantastiska, men förbluffande lika. När jag nådde Coctailparty med ostbågar precis överallt, var jag mätt. Bilden är hur fantastisk som helst, men inte där och just då.
Hur skulle man kunna lösa det? Museets utställningar ska ju visa en hel massa bilder av en fotograf. Och Skoglund är ju mästerlig inom sin genre.

Kanske är det därför Pieter ten Hoopen kommer lindrigare undan. Det är inte alls lika många bilder av honom. Hans stockholmsbilder har ett uttryck av van Gogh i sig. Det är de böljande linjerna, tror jag. Noterar att de båda är holländare. Har det något med saken att göra?

Och så är det modefotografierna. Med alla dessa vackra kvinnor. Utfläkta kvinnor, uppställda kvinnor, utställda kvinnor, kvinnor med en trasa, kvinnor utan trasor, slagna kvinnor, fullkomliga kvinnor, kvinnor, kvinnor, kvinnor, flickor, flickor, flickor. Varje bild är en konstverk, men trots att de alla är en egen bild, av olika fotografer, blir jag mätt på alla dessa kvinnoobjekt.
Jag tyckte bäst om Niklas 13 år på klippoteket. En ung pojke sminkad som The Joker i Batman. Han blev som en sinnebild av alla dessa kvinnobilder.
Jag tycker verkligen att Fotografiska ska finnas. Jag älskar bilder. Undrar över min matthet när jag vacklade ur den vackra byggnaden vid Mälarens rand. Andades befriat in den blå timmen och skådade ut över ett Stockholm så vackert som aldrig förr och tänker att en annan utställning kanske hade fått mig att må bättre.
Länk till Fotografiska

Förfluten Ensamhet

My Sandström gjorde Förfluten ensamhet 2008. Den är bra!
En dag funderade jag på om man blev tillräckligt glad av handlingen för att den skulle passa in på bloggen. Nu har jag bestämt mig. Det blir man.
Inte minst för att filmen är så bra.
My Sandström, 24 år, är nu aktuell med sin film Nudisten på Zita. Nudisten handlar om nakna och envisa Kerstin Pärsson. Den har fått kortfilmspriset Startsladden.
Men Förfluten ensamhet går inte heller av för hackor. Inspiration till den fick My Sandström av jobbet som personlig assistent. Nu går My Sandström på Filmhögskolan i Göteborg. Jag gillar det.
För jag kan tänka mig att se många filmer av henne.

Och nu blir det film

Den motvillige monarken

Genom en bloggares blogg kom jag över en ny bloggadress. Där läste jag idag en rimmad kommentar om den nya skandal(?)-boken om kungen:

Skandaler är näst bröllop opium för folket
speciellt när det vankas högdjur bland smolket.
Är det rätt att i bok hänga ut en offentlig person
kan det bli en hyfsat sanningsenlig version?

Ja, det var bara första versen. Men jag tyckte den var bra. För man funderar ju. Är det rätt. Läs hela dikten på http://barasaras.bloggplatsen.se/.

När jag går förbi en vägg med löpsedelar vänder jag bort blicken. Jag vill inte se. Alla vet att så mycket är förvridet. Och det som av en händelse skulle råka vara sant, vill jag ändå inte ha att göra med. Jag har inte med otrohetsaffärerna, knarkeriet, och släktfejderna att göra. Jag tycker att bara åsynen drar ner mig i ett elände. Men detta med kungen, det är lite spännande. Jag tror jag vill läsa det själv. Eller vill jag verkligen det?

Skulptur av Kjell Nilsson

Jag utgår nu ifrån att det handlar om maktmissbruk, alkoholmissbruk och kvinnoaffärer. Vill jag verkligen läsa om det? Njäj, det vill jag inte. Tror jag. Men jag skulle kanske vilja läsa om hur kungen lyckas sopa rent framför sin dörr efter diverse - jag höll på att skriva allmänmänskliga synder, men maktmissbruk alkoholmissbruk och diverse kvinnoaffärer, de senare í synnerhet inte då pengar kan vara inblandade,  kan nog inte sägas vara en allmänmänsklighet, försyndelser är nog ett bättre ord. Dubbellivet är intressant.
Men varför är det intressant? Alla som håller på med maktmissbruk, alkoholmissbruk och kvinnoaffärer vill ha ett dubbeltliv. Och jag vill INTE läsa om dem. Det är alltså kungen som är intressant för mig. Varför då? Jag vet inte riktigt.

En journalist har blivit avstängd från sitt vik på Sveriges radio, enligt Svd, för att hon är en medförfattare. Det gör inte boken mindre intressant i mina ögon.
Fast jag vet ju faktiskt inte om boken handlar om maktmissbruk, alkholmissbruk och kvinnoaffärer.
Ska Du köpa den?

Elin Rombo får pris för Figaros Susanna

Jag skrev ju att hon var bra! Härligt att hon får pris för sin prestation!
Så här skrev jag på bloggen när jag sett Figaros bröllop:

Hon sjunger som en ängel. Det gör hon. Men hon är så mycket mer. Det är gestaltningen av Susanna som fick mansrollerna omkring henne att fullkomligt blekna. Jag ville bara se Susanna, gestaltad av Elin Rombo.

Det är Såstaholms scenkonstpris till Höstsols minne som i år går till operasångerskan Elin Rombo för sin roll som Susanna i Mozarts Figaros bröllop på Kungliga Operan. Förutom äran av ett pris med historiska vingslag, får Elin ta emot de 50 000 kronor som gör priset till ett av Sveriges största i sitt slag.

Juryns motivering till pristagaren lyder:

Genom sin tolkning av Susanna i Mozarts "Figaros bröllop" på Kungliga Operan visar Elin Rombo att hon är en fullfjädrad scenartist, med den unika förmågan att tolka roller och att kommunicera med publiken på ett ovanligt levande sätt. Juryn har därför valt Elin Rombo till 2010 års mottagare av Såstaholms scenkonstpris till Höstsols minne.

- Det är en överväldigande ära att bli lyft ur mängden bland så många duktiga scenkonstnärer. Jag står lycklig och ödmjuk inför att tilldelas ett pris av en sådan namnkunnig jury. Att få sätta mitt namn på en dörr i detta historiska hus känns helt fantastiskt!, säger Elin Rombo på Såstaholms webbplats.
Priset kommer hon att få ta emot nu i november.

Läs mer om Figaros bröllop och Elin Rombo på denna blogg.

Här är ett reportage ur Östnytt SVT Play:

Chocolate 'prêt-à-porter'

Den första november förvandlades mat- och modetokiga Paris till
Den allra sötaste huvudstaden. 
Staden bjuder på en tävling i mat med en modevisning av choklad.
Tja, det där med köttklänningar har man ju vant sig vid nu så varför inte choklad?
Kolla på bilderna i spanska Hola, veckotidningen där jag fann denna lite spektakulära nyhet.
http://www.hola.com/cocina/noticiaslibros/2010102946237/salon/chocolate/paris/1/

Bättre att tända ett ljus, om än aldrig så litet, än att förbanna mörkret

Somna inte bakom ratten!

En inbyggd väckarklocka i bilen ska väcka den förare som somnar - innan det är för sent.
Två kameror, som får rum i en tändsticksaskstor ask, ska varna om bilföraren slutit ögongen längre än 1 sekund, det skriver Ny Teknik.

När jag läser artikeln gissar jag att väckarklockan går igång under så kallad mikrosömn med öppna ögon också. Kamerorna är nämligen riktade mot förarens pupiller för att registrera deras rörelser.
Det är forskare vid tyska Fraunhoferinstitutet för digital mediateknik i Ilmenau som har utvecklat denna lilla "väckarklocka".

Förutom att väcka bilförare från mikrosömn tror forskarna att tekniken kan användas medicinskt i samband med ögonoperationer, i speldatorer eller för att registrera ögonrörelser vid marknadsundersökningar.
Eye-Tracker kommer att demonstreras på en mässa i Stuttgart nu i november.
Låt oss hoppas att det blir standardutrustning i nya bilar, ganska omgående.

Jag älskar denna nya teknik. Bilar som inte kan krocka. Väckarklockor som hindrar microsömn. Kylskåp som talar om att mjölken är slut.
Teknikens värld har inga gränser.
Läs om "väckarklockan" i Ny Teknik.

Lars Gustafssons blogg; Teologisk konversation

Författaren, filosofen, poeten, Lars Gustafsson har en blogg. Där citerar han en teologisk konversation mellan två gentlemen med rullator, avlyssnad på bron över Norbergsån. Theodicéproblem...

A - Vilket jävla skitväder!
B - Visst är det.
A - Man borde nog framföra det till Den som bär ansvaret.
B - Han borde få höra en hel del om vad Han har ställt till med.
A - Man kanske skall försöka bli kompis med Honom i stället ?
B - Det är ju rätt många som har försökt.

Som en essens av Gustafssons skrivande är denna dialog. Det precis det jag gillar med hans böcker är just detta höga och låga i samklang med en nypa humor som extrakrydda.
Lars Gustafssons blogg
Wikipedia om Lars Gustafsson

Vad blir det för väder idag, då? Illväder?

Underbart ord, illväder! Man hör ju direkt vad det betyder, även om man inte stött på ordet tidigare.

Så här står det om illväder på Forskningscentralen för de inhemska språken:

Illväder är ett ord som främst används i Finland. Det betyder ’dåligt väder, oväder’. Speciellt förekommer det i dialekterna. Ordbok över Finlands svenska folkmål har belägg på ordet från alla delar av Svenskfinland. Illväder uppträder också i dialekter i Sverige, särskilt i de nordliga delarna av landet. Varianten illvær förekommer i norska dialekter, och i isländskan och färöiskan finns motsvarigheterna illviðri respektive illveður.

Vi får se hur vädret blir. Än regnar det åtminstone inte.

Manna för kaffeälskare

Visste Du att två koppar kaffe per dag för Din aorta smidigare?

Det är en TT-nyhet som jag hittade i Friskispressen - så det måste vara sant!

Himlen är oskyldigt blå, (inte filmen)

Ted Gärdestad: Himlen är oskyldigt blå

Svårlöst språkgåta om hästar och tjurar utredd

Stut=snöpt tjur.
Stuteri=Ställe där det finns hästuppfödning.
Ekvationer som inte går ihop.
Jag har undrat sedan jag var liten hästtjej. Hur kan det heta stuteri? I går i Svd fick jag svar av Viveka Adelswärd!
Ordet stuteri hör inte alls ihop med ordet stut, skriver hon. Utan med det fornsvenska ordet stop som betyder flock av ston med hingst(ar).
I danskan och norskan finns ordet 'stod' respektive 'sto' kvar i just denna betydelse.
Det finns lösning på åtminstone somliga gåtor.

Bio igen, Himlen är oskyldigt blå ++++

Ett perfekt sätt att avsluta helgen. Jag Sambo och Son gick på bio. Den här gången föll valet på Himlen är oskyldigt blå. Sambo som är intresserad av Stockholms skärgård, Son är är bredare intresserad av film och så jag som på senare år lideslefullt kräver humor (trodde aldrig att jag skulle bli sån!).
Nå recensionerna som jag läst om filmen var hyfsade, Skarsgård fick bra kritik, medan Hannes Holm som gjort filmen fick minus för att han inte kunde låta bli att vara rolig.
Filmen handlar om Martin, en kille från Lidingö - fast i hyreshus, med en gravt alkoholiserad far och en ganska slokörad familj i övrigt. 1975 går han ut tvåan på gymnasiet. Han får sommarjobb i Sandhamn och dras in i seglarrestaurangens chef Gösta, en playboy i centrum av den svenska societeten, mörka baksida. Innan Martin riktigt förstår vad som hänt befinner han sig mitt i en av de största skandalerna i svensk kriminalhistoria. Baserad på den sanna berättelsen om det största narkotikatillslaget i svensk kriminalhistoria när den så kallade Sandhamnsligan sprängdes 1975. Utöver detta finner han kärleken.
Vad tyckte vi då? Jo, alla var nöjda. Jag tror vi enades om att Bill Skarsgårds rollprestation var bäst. Hans rollfigur Martin förändras verkligen under handlingen. Han blir vuxen.
Son berättade att även om en annan film gått upp tidigare med Bill Skarsgård, var detta den första långfilmen som han spelat in som vuxen skådis. Grabben är bra! Men det tycker jag att alla skådisarna är.
Peter Dalles jet setkung har en charm som är oemotståndlig. Elin Klingas Marketta, bra! Och så vidare. Men roligt? Nja. Fast utan den vilseledande recensionen hade jag kanske inte kommit iväg på just denna film.
Det fanns en tid när jag skydde svensk film för att dialogen fick det att krypa i kroppen på mig av falskhet. Nu är den tiden uppenbarligen över. Härligt!
Sambo säger att figuren Jet set-Gösta har varit ute på inspelningarna och kommenterat att så trevlig var han faktiskt inte... Det hade han hört av någon som hade läst det någonstans - eller hur det var.

Indiska Idol

Hur mycket måste han ha övat. Undrar hur han minns det.

Klara Lidén, svenskt stjärnskott på den internationella konsthimmelen

Med sin hittills största utställning i London, bra timat med konstmässan Frieze som lockar samlare och gallerister från hela världen, kan hon bara bli ännu större.
Nästa år är hon inbjuden till Moderna Museet i maj.
Jag hörde talas om Klara Lidén, en svensk konststjärna på den internationella konstscenen. Jag tittar runt på You Tube och Google. Klara Lidén är aktuell just nu i London med en utställning på konsthallen Serpentine. Där visas hela hennes konstnärsskap upp. Jo det ser lite häftigt ut. Lite svårt att ta till sig. Som Unheimlich manöver som Klara Lidén visade på Moderna museet 2007, där hon staplat allt som hon hade i sitt hem.
Som kommentar över vad som är mänskligt är det tankeväckande, vad är det som gör en människa? Vad är hemmet? Och så vidare. Njutbart - nja.
Konst ska inte bara vara njutbart.
Jag har heller ingen lust att köpa hem något ur den utställningen.
När jag läser recesenters texter om Klara Lidén, förstår jag att de tolkar in kommentarer om människan och urbaniteten. Det finns en video där Klara dansar konstigt i en tunnelbanevagn, en video där hon verkar ha brutit sig in hos någon och spelar på ett piano medan hon sjunger högt på olika språk.
Daniel Birnbaum, Moderna museets nyue chef har bjudit in henne till Stockholm i maj nästa år. Jag får gå och titta då och där. För att se på installationer på tidningsbilder ger knappast rätt känsla.
En bild som är fantastisk är denna, så vitt jag förstår kommer den ifrån en video av Lidén. Också på temat människan och staden. Kasta Macka heter den.

Det är inte alldeles lätt att hitta information om Klara Lidén som sägs vilja hålla sig i bakgrunden av sina verk. Lite info om henne finns i alla fall på Wikipedia på engelska. Engelska Wikipedia  Däremot ingenting om henne på den mostsvarande svenska.

En gammal recension i SvD har jag hittat om Lidén, från mars 2009 Klara Lidén i Svd 2009.

Ebba Lindsö, fd VD för Svenskt Näringsliv och för TT, på skolbänken igen

Ebba Lindsö läser teologi. Kanske blir hon präst.
- Jag bestämde mig för att tro, sa hon in en intervju i Kyrkporten som sedemera blev en liten notis i min morgontidning.
Jag blev nyfiken. Vad var det som drev fram beslutet?
Jag hittar Kyrkporten på nätet, en tidning av Svenska kyrkan i Sollentuna och läser den spännande artikeln.

Det var när Ebba gick på handels. Hon tillbringade en utbytestermin i Dublin och stångades med vännernas tro med sina ständigt ifrågasättande frågor. Till sist tröttnade en av dem och sa:

Ebba, visst, jag har inga bevis. Ingen har det. Men jag har bestämt mig för att tro. Du förstår, jag har ingenting att förlora på det, bara något att vinna. Om jag tror kommer mitt liv här att bli lättare, och om det visar sig vara rätt, så blir det även bättre på andra sidan. Och har jag fel, så har jag åtminstone vunnit frid i detta liv. (…) Ja, det är som en gratis option. Något man bara kan vinna på.

Detta var inte någonting som Ebba kunde argumentera emot.
Läs artikeln i Kyrkporten här. Läs även Ebba Lindsös funderingar om varför kvinnor i höga positioner förlöjligas och om de starka känslor som hennes person väcker hon somliga.

Mindfullness med en helt annat betydelse

Ett institut knutet till Princeton University hävdar exmpelvis att människan med sin tankekraft har en liten, men statistiskt signifikant, inverkan på datorchip.

Parapsykologiska fenomen tycks förekomma oftare i förändrade medvetandetillstånd, som under hypnos och i drömmar, än i normala medvetantetillstånd. Och de förstärks om de berörda personerna tror på dem och förhåller sig entusiastiskt till experimenten.

Läser Ole Vedfelts bok Omedeveten intelligens, Vi vet mer än vi tror - utgiven 2001 på Natur och Kultur

Papparoll med håröm smärta, dvärgsilkesapor i Gustavsberg

Lokaltidningen Mitt i Södermalm visar stora underverk i miniformat. Tre små dvärgsilkesapor har fötts på Gustavsbergs zoo. Oftast föds bara två. Blir det fler så brukar en unge dö. Nu verkar alla tre klara sig. Från morgon till kväll sitter ungarna som fastklistrade på pappans rygg, med sina små händer klamrar de sig fast i pälsen och gör sitt bästa för att inte ramla av när färden går från gren till gren. Mamman tar bara över korta stunder för att amma.
Ägaren till Djurmagazinet i Gustavsberg berättar att de första dygnen skrek lilla pappan (dvärgsilkesapor blir bara mellan 12-15 cm långa) av smärta. Ungarna drog så hårt i hans päls.

Instanbuls skira ros och vikten av sociala nätverk

Läser om mänskligheten i nätverkssammanhang i SvD. Oerhört intressant.

"I genomsnitt befinner sig ingen annan människa på längre än sex stegs avstånd från oss."

 Är det så?

Om Du plötsligt går upp i vikt kan det bero på att Din väns syster äter för mycket eftersom hon är deprimerad. Vi svarar på andras signaler om att nu bör vi äta mer. Vi påverkar varandra mer än vi någonsin har kunnat tro. Det går att se mänskligheten som en egen organism.

Det gäller med andra ord att omge sig med goda vänner. Men med en liten förskjutning i betydelsen goda. Det är alltså viktigt att de goda vännerna är goda.

Jag måste läsa vidare. Det var så spännande.

Läs artikeln i SvD



Sanskrit yogans språk

När jag fördjupade mig i buddism på universitetet tillbringade jag tid i sanskritens värld. Nu är jag där igen. I sanskritens värld. Sanskrit är yogans språk.

Sanskrit är tillsammans med vediskan, ett av två bevarade fornidiska språk. Medan vediskan ligger närmare den folkliga fornidiskan, var sanskrit en lite konstlad språkform som fortsatte att talas av lärda män när folk i gemen redan hade gått över till medelinidiska, prakit. Sanskrit är som latinet. Utdött med ändå levande.
 
Från början undvek buddismens företrädare sanskrit och föredrog de folkliga språken, men fick så småning om viktiga skrifter på språket.
Kan man tänka sig en reaktion ifrån den hinduistiska religionen, som sedan behövde egna filosofiska kanoniska texter och ett mer upphöjt språk. Jag vet inte. Men den tiden så buddismen antog språket mer, kallas sanskritlitteraturens guldålder. Kanske en nog orsak.

Inom den indoeuropeiska språkfamiljen delar sanskrit karaktärisktiska ljudförändringar med satemspråken (främst slaviska och baltiska språk), men även med grekiska.

Sankritspråket är till formen mycket ålderdomligare än något av de andra indoeuropeiska språken. Men det anses nu helt bevisat att sanskrit inte kan betraktas som de andra indoeuropeiska språkens gemensamma ursprung, däremot som den äldsta versionen. Därför kan sanskrit ändå genom sin mycket högre ålder i många fall ge svar på, eller viktiga ledtrådar till, att rekonstruera de försvunna gemensamma indoeuropeiska språkliga grundformerna.

Morfar tog med sig fel treåring från förskolan

En morfar som skulle hämta barnbarnet på en förskola i Örebro i måndags gick iväg med fel flicka. När han upptäckte misstaget gick han tillbaka med flickebarnet.
- Det finns brister i våra rutiner, säger förskolans rektor. Informationen om att det inte förekom någon morfar hade av olika anledningar inte nått pedagogen.

Jag drar slutsatsen att den lilla flickan tyckte att den morfar som kom för att hämta henne verkade vara en bra stand in för den morfar hon inte hade. Eller att morfadern hon inte hade, äntligen kommit till rätta.

En föreläsare sa en gång att om man bara finge ha en känsla, så var nog förvåning ett bra val. Kanske är det så att vara ett litet barn. Ständig förvåning över vad som sker. Det händer så mycket märkliga saker att om morfar - som inte finns - plötsligt kommer för att hämta en, ja då är det lika bra att hänga med.

Jag läste ett TT-telegram och sökte på nätet om mer info om den lilla flickan och den falske morfadern. Så jag vet att tillägga att den lilla flickan inte var upprörd alls när hon återbördades till förskolan, där både hennes förlädrar och morfaderns riktiga barnbarns föräldrar väntade.

Undrar om morfar såg lite illa.

Två sötnosar i ett fönster

Litet beröm i DN känns stort i hjärtat

Läste en liten insändare i Dagens Nyheter igår.
Den gjorde mig så glad.
Det stod att Hässelbyloppet var ett arrangemang av världsklass.
När man jobbat med ett lopp, som jag, levt med det, som vi gör i klubben, under långliga tider innan startskottet går, känns det gott med en sån klapp på huvudet.

När håret reser sig på huvudet

Brorsdotter med hårresande frisyr.

Good Travel AB

En resebyrå för volontärarbetare.
Du betalar en slant och får köpa en resa för att åka och jobba.
Låter det tokigt?
Det kan det bli. Att konkurrera ut den lokala arbetskraften är ju inget vidare.
Samtidigt kan det vara mycket bra. Det tror jag i alla fall.

Så här skriver företaget Good Travel AB på sin webbsida.:

Över hela världen finns projekt som startats av entusiastiska individer som uppnår fantastiska resultat för att förbättra livet för människor och djur i fattiga och svåra livsmiljöer. För att fungera, även på en anspråkslös nivå, kostar dessa projekt varje dag. Dina pengar bidrar till att de ska fortsätta utvecklas och täcker kostnaderna för dig. Inkluderat allt, bidrag och upplevelse, förblir volontärresor en väl värd satsning!

Som som organisatör måste vi ta ut ersättning. Att driva vår organisation kostar i form av kontor, löner, reklam, etc. I gengäld levererar vi en välorganiserad och oförglömlig volontärupplevelse.

Jag läser i min tidning att Tv-profilen Linda Isacsson Lindorff är delägare i Good Travel AB. Jag hoppas att hon i behovet av att bevara sitt namn som gott varumärke ska vara nog garant för företagets goda intentioner.

De talade om Tomas Tranströmer

Men det blev inte han som fick ta emot Nobelpriset. Söker på nätet efter dikter av Tranströmer. Varför är det så svårt att hitta? Klart att man ska köpa sina diktsamlingar. Men gör man inte det om man (du och jag och alla andra) tycker om en poet?  Jag önskar att alla poeter la ut sina dikter på nätet. Då kunde man (jag) dessutom se vilken samling som man (ja, jag menar jag igen) vill börja med. (Men jag tänker att även du kanske kan söka och se vad Du tycker om).
I en recension hittar jag en - åtminstone ett utdrag av en - dikt om ett träd.
Jag tycker om den.

Det går ett träd omkring i regnet,
skyndar förbi oss i det skvalande grå.
Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet
som en koltrast ur en fruktträdgård.

Höst på Långholmen

En hälsning från Håkan Lans

Vad roligt! En kommentar från Håkan Lans dök upp. Se under det första inlägget om hans sommarprat. Det gör ju att jag absolut genast måste skriva ut en ny version av första historien om Håkan Lans moped.
Håkan skriver, och pratar om civilkurage i sitt sommarprat. Ja, det är jätteviktigt. Det tycker jag med. Om Du vill lyssna själv till sommarpratet så kommer här en länk: Lans som sommarpratare.

Första historien om Lans moped

Här kommer nu den första historien om Håkan Lans  moped. Eller ska man kalla den "Historien om den kloke fadern"?
När Håkan Lans nådde näst intill moppeåldern, ville han som alla andra ha en moped. Han frågade sin far om han kunde få en. Fadern sa att då fick han väl jobba ihop till en.
Håkan blev ledsen, för var skulle han kunna få för jobb?
Men under en middag inte långt efter sa pappan att han hade ordnat ett somarjobb till sin son.
Håkans min blev gladare. Och sommaren kom. Håkan började sitt allra första jobb.
Jag tror att det var hos en läromedelsproducent, men var det var var mindre viktigt än att det var. Lans berättar att det var roligt att jobba, att han lärde sig mycket.
När jobbet var avslutat fick han sitt hett efterlängtade avlöningskuvert. Det skulle räcka till en moped!
När han kom hem på kvällen till familjen, bad pappan att få se hur mycket han hade tjänat. Han tyckte att sonen jobbat duktigt och sa:
- Om pengarna inte räcker, skjuter jag till resten.
Som redan berättats om blev det en fin moped, som vårdades ömt. Men nu till poängen:
Många, många år senare, när den vuxne Håkan Lans av en slump sprang in i sin handledare från det där första jobbet fick han höra vilken klok far han hade haft.
För den där lönen - den hade fadern stått för.

Jag tänker att det var synd att jag inte hört talas om det tidigare. För jag kom aldrig på den idén. Som alla föräldrar ville jag att min son skulle sommarjobba. Men vi fastnade i frågan "var skulle grabben kunna få för jobb". Han fick jobba lite hemma, mot en slant. Det var nog bättre än inget jobb alls.  Men listig som pappa Lans var jag inte. Fast även min son verkar ju duglig, i alla fall. Om någon nu tror den stolta modern. ;-)

Oh så dumt

Jag raderade det redan skrivna inlägget om hur Håkan Lans fick sin moped. Det måste skrivas om. Får se om jag kan få till det i morgon. Håll tillgodo med den andra historien om mopeden så länge.

Historien om mopeden som en dag förvandlades till en hingst

Håkans Lans kärlek till ihoparbetade mopeden var stor. Han putsade och fejade och mekade - och trimmade den. En polis uppmärksammade speeden och stoppade honom. Inget fanns att skylla på. Det var uppförsbacke och motvind. Ändå hade det gått för fort.
- Du får komma till stationen i morgon, så får vi titta närmare på din moped, sa polisen.
Håkan Lans lade sin då så unga panna i djupa vecka. Vad skulle han göra? Hur skulle han klara sig ur det där? Den blivande uppfinnaren fick en idé.
Inte så konstigt. Det är idéer som utmärker hela hans karriär.
Nå, på gården i Stockholm där familjen Lans bodde, fanns en till likadan moped. Den tillhörde en äldre man. Den var inte trimmad.
Håkan och en kompis smög ut om natten och bytte de trimmade delarna mot grannens otrimmade. De trimmade delarna monterades på grannmopeden så länge. De hoppades innerligt att grannen skulle låta mopeden stå nästa dag.
På morgonen var det första Lans gjorde att kika ut genom fönstret mot mopederna. Och vad får han se? Grannen som gränslar sin nu trimmade moped för att ge sig av till jobbet.
Vad göra? Ingenting. Grannen for sin väg och Lans fick göra sig i ordning för att åka till polisen.
Åh, vad seeeeeegt det gick!
Polisen hittade ingenting att anmärka på.
Lans for hem och väntade oroligt på grannen.
Så kom han, lite efter fem, flängande in på gården i hög fart och med ett saligt leende på läpparna.
Om natten var Håkan Lans och kompisen där igen och bytte tillbaka delarna.
- Jag har alltid undrat, sa Lans, vad grannen egentligen tänkte om sin moped som en dag förvandlades till en hingst.

Historier om Håkan Lans moped och lite till

Vet Du vem Håkan Lans är? En duktig och känd svensk uppfinnare. Han sommarpratade i somras. Ännu ett bidrag från podradion som jag vill dela med mig av.
Redan som barn gjorde Håkan uppseendeväckande saker. Medan andra barn åkte lådbil nedför backarna, byggde lille Lans en lådbil med motor som skulle ta honom upp för backar.
Håll med om att det är genialiskt. Klart att ett fordon skulle köra upp, det är ju jobbigare att gå uppför än utför...
I gymnasieåldern sådär, hade Håkan kommit i kontakt med Jacques Cousteaus undervattensvärldar. Wikipedia om Jacques Cousteau. Nu ville Håkan se samma saker. Han byggde en undervattensbåt. Som fungerade!
När Lans skulle göra värnplikten, hade militären hört talas om pojken som byggt en undervattensbåt. Lans placerades som assistent på forskningsanstalten. Förstås!
Men det var ju mopeden jag ville berätta om. Och egentligen två historier om den.
Den första kommer i morgon, Historien om när Håkan fick sin moped.

Oceans - filmen om haven

De stora oceanerna täcker två tredjedelar av jordens yta. Bara en bråkdel har utforskats. Tills nu.

Så skriver Sf om Oceans, om Disneys dokumentärfilm som hade premiär den 1 oktober. Sf fortsätter:

Oceanerna – den okända värld som är början på allt liv visas för första gången upp i all sin skönhet, och rikedom, sin grymhet och sin förkrossande kraft.Under sammanlagt sex år genomfördes inte mindre än 70 expeditioner på 50 olika platser i världen – alla under havsytan. 12 produktionsteam filmade över 100 olika djurarter, i situationer och miljöer det tidigare inte varit möjligt att filma. Man fick helt enkelt uppfinna ny teknik och avancerad utrustning för att lyckas fånga det omöjliga på bioduken.

Men visst har vi sett fiskarterna, delfinerna och sköldpaddorna förut. I dokumentärer på teve. Nu är det skillnad att befinna sig i havet på den stora bioduken och den mindre skärmen hemma. Dessutom är det skillnade mellan tevedokumentärerns vilja att utbilda.

Oceans är befriande fritt från artpresentationer - tycker jag. Medan Sambo saknade fakta om de förunderliga arterna som rörde sig på den vita duken. Så olika kan det vara.

Sambo blev också nervös av klippningen från den ena oceanen till den andra som gav känslan av att alla oceaners djur finns överallt tillsammans. Det blev inte jag. Däremot blev jag irriterad på den lilla speakerröst som fanns. Måste den komma med en pekpinne om varför filmen var gjord? Jag tycker att det hade räckt med musik och bilder i detta underbara långsamma tempo, som gav en underbar mindfulnesstämning.

Sonen (22 år) tyckte att speakern var okej. Hans kommentar var att de många barnen som såg filmen behövde förstå. Han ser havens hopp i dem.

Av fem möjliga ger jag denna film en fyra.

Om delfinerna hoppat några färre gånger, om jag gäspat lite mindre, hade det blivit fler. Men klart är att filmen är vacker och ger en skön känsla, trots att budskapet är lite pekfingeraktigt i sin verbaliserade tydlighet.

Två maskar i en maskkaskskål

Om jag var en binnekemask
Och bodde i en mage på en ko
Så skulle jag bygga ett femmagarsbo
En mage att älska i
En mage att hata i
En mage att bita
En mage att skita i
Och så en mage för bara mej och dej
För om inte du också var en mask
Fick det allt vara för mej

Bergochdalbana bra mot astma

I torsdags delades IgNobel ut i en av Harvarduniversistets aulor i Boston.
IgNobel är en ordlek med Nobel och enelskans ignoble (simpel, tarvlig, ovärdig).
I år belönades bland annat forskare som har visat att chefer bör väljas slumpmässigt, att fladdermöss utövar oralsex och att astmatiker bör bege sig till nöjesfälten när luftrören tätnar. Att svärord har smärtlindrande egenskaper är en annan vetenskaplig sanning som uppmärksammas.
Ingen svensk har funnits bland pristagarna sedan 2004, då forskning kring fisande strömmingar rönte viss förtjusning.

Den magiska grinden

Det var på landet när jag ensam gav mig ut på en promenad. Jag gick in i skogen och lämnade den vanliga vägen bakom. Jag följde en stig som jag aldrig tidigare sett. Skogen doftade ljuvligt av morgonfukt och gran och fur. Mossan lyste dämpat i smaragdens toner.
Plötsligt stängdes stigen av en grind.
Mitt i skogen. Utan några hus i närheten.
Grinden var stängt, men inte låst.
Jag såg mig omkring. Ingen där.
Med min hand på handtaget gled grinden upp. Tyst, smidigt och bara lite skevt.
Jag trädde in genom grindöppningen. Stängde sedan noga efter mig.
Och sedan blev livet aldrig detsamma.