Ett hjärta är menat att brista om och om igen

En väninna gav mig boken "Modig, Konsten att övervinna sina vardagsrädslor" av Carl Lindeborg och Sofia Sivertsdotter. Där hittar jag citatet:

Det sägs inom buddhismen att ett hjärta är menat att brista om och om igen genom livet.

De fortsätter:

Det låter dramatiskt, men smärta kan vi inte ducka för. Det är en del av livet, precis som underbar glädjerik kärlek. När vi lever modigt kommer vi att göra människor sårade, ledsna och besvikna ibland. Det är en del av livsupplevelsen. Vi vet också att alternativet att låtsas som det rgnar på lång sikt kommer att tillfoga alla större smärta eftersom ingen kan lura sanningen. Det blir bara ett mer utdraget förlopp med en hel massa negativa bieffekter.

Det modigaste är att vara uppriktig med ett öppet hjärta.

Ibland behöver jag få höra sånt. Som att ett hjärta är menat att brista om och om igen. Att det hör till. Att det bara är att gå vidare. Att det är okej.
Som att låta sorgen få läka istället för att pilla och pilla på såret som blir en varböld som blir en...

Halli, hallå, högt högt i det blå

Sonen och jag gjorde vår egen variant av flygning med adrenalinkick. Vi tog en prova påkurs i klättring. Åh vad det pirrade. Hela jag darrade efter de första gångerna.

Det är lite roligt. För när man når marken är man så full av adrenalin att man blir som drogad. Jag blir fnissig, glad, lite stirrig och jag älskar absolut hela världen.

Och där finns nog svaret på förra blogginläggets fråga.

Man mår så BRA när det gick vägen.

Men sen blev vi, åtminstone jag, för trött för att orka bli så nervös. Då gick själva klättringen bättre.

Jag tror att både son och jag båda vill göra om det. Himla kul!

Flygande killar i bergen

Flyga. Jag drömmer om hur jag flyger. Jag blir helt fascinerad av dessa killar.
Men i verkligheten, jag vet inte. Jag vill inte dö. Jag vill inte utsätta mig för risken. Jag är rädd. Jag är inte ens ledsen för det. Vad driver dessa killar? Jag förstår alltså fascinationen, men inte viljan till risktagning. Jag kan föreställa mig adrenalinkicken. Jag vet ju hur det känns efter fritt fall på Grönan bara. Men nej. Jag ser dem på You Tube och hisnar och tycker, tantigt nog, att det är alldeles lagom. Men fascineras gör jag.

På skidor till jobbet

Hej vad det gick!
För jag hämtade laggarna från vinden och gav mig av från Reimersholme. Först la jag brädlapparna på axeln. Jag bor ju längst upp på ön och att börja med en nedförsbacke tillsammans med diverse bilar, verkade överkurs. Men efter bron, vid muren fäste jag skidorna till mina fötter.
Hej vad det gick!
Må vara att jag fick lyfta på skidorna ordentligt när jag skidgick över gatan, för att skydda dem mot sandförslitningsskador. Må vara att jag fick åka mycket långsamt när jag hamnade bakom en kvinna med hund på trottoaren.
Men hej vad det gick på Långholmen, ändå till uppförsbacken som leder upp på Västerbron. Det gick långsammare uppför, det gjorde det. Men ändå!
Vid trappan fick jag ta av laggarna igen. Och efter trappan tyckte jag att det var lika bra att gå uppför hela bron innan jag satte på dem igen. Men på toppen stannade jag och tog på dem.
En mötande dam stannade fascinerat.
- Fantastiskt, den 26 november, sa hon och var avundsjuk. Hon ville också åka skidor.
- Jag ska åka till jobbet i Hässelby, sa jag. Vi får se hur det går.
Vid övergångställena vid Västerbroplan fick jag ta av skidorna igen. På och av. På och av. På och av.
När jag blev trött bortåt Abrahamsberg sprang jag med höga knän över övergångsställena för att skydda skidorna och ändå slippa ta av mig dem.
Det var inte helt lätt att skida på cykelbanorna. Ibland var de så välplogade att skidorna skar ned till asfalten. Ibland låg sand och sten som orsakade tvärnitar. Inte för att jag åkte fort ens när det flöt, men stoppen kändes rejält i magen ändå när jag viktkompenserade för balansens skull.
Jag blev trött.
Mellan Brommaplan och Åkeshov lutar det svagt uppför. Jag vet. Jag har sprungit och cyklat där många gånger.
Jag blev så trött.
Jag tittade på klockan. Det hade tagit mig 1 timme och 40 minuter till Åkeshov. Jag skulle börja jobba om 20 minuter. Jag gav upp.
I kiosken fick jag köpa en mugg varm choklad, ett förköpshäfte och så fick jag en ostfralla för min tapperhet (som jag själv tyckte att jag tappat) sen tog jag T-banan resten av vägen. Här är en bild på nederlaget.

Skidväder

Det var tungt att cykla idag! Däcken for åt alla håll. I morgon låter jag cykeln stå. Jag tänker jag åka skidor. Rapport följer.

Årets snapsvisa 2010

Varje år korar Vin & Sprithistoriska Museet en svensk mästar i nyskrivna snapsvisor. Årets vinnare Erik de Maré kommer ifrån Malmö skrev om att köpa byxor. Sjung till melodien Det var på Carpi vi mötte varandra.

Att köpa byxor, en prövning för många.
Dom sitter sällan så bra, som dom ska.
Dom är för korta, för långa, för trånga.
Men en snaps sitter jämt lika bra.

Vin & Sprithistoriska Museet

Så går du hem på vandrarhem

Läser Turist, Svenska turistföreningsens tidning, där det under rubriken ovan står att läsa:

På Nåttarö stod min man Staffan och kokade kaffe i det gemensamma köket. Jag smög upp och viskade något om mockaminnen och erotisk expresso i hans öra. Problemet var bara att det inte var Staffan, utan en gäst som bara var väldigt lik med samma spretiga frisyr...

Lätt att tänka sig succé?

De mörka skogarnas ljus

I de stora skogarna

En dikt av Edit Södergran till maken som är den glada göken min längtan följt.

I de stora skogarna, gick jag länge vilse.
Jag sökte sagorna, min barndom hört.

I de höga bergen, gick jag länge vilse.
Jag sökte drömslotten, min ungdom byggt.

I min älskades trädgård gick jag vilse
där satt den glada göken, min längtan följt.

Idag gifter jag mig med Sambo. Om han säger ja.

Planet från annan galax upphittad

HIP 13044b är en jätteplanet, med en massa minst 1,25 gånger Jupiters. Den hör till den så kallade Helmiströmmen, en grupp stjärnor som tillhört en dvärggalax som slukades av Vintergatan för någon gång emellan sex och nio miljarder år sen.
Forskarna upptäckte planeten genom de svängande rörelserna hos stjärnan som planeten cirklar kring. Gungningar uppstår av tyngdkraften hos närliggande himlakroppar.
Nu närmar sig stjärnan slutfasen och kommer då att svälla. Planeten hotas då.
Vi föds och vi dör. Planter lika så. Och stjärnor.
Vår sol förväntas gå mot sitt slut om fem miljarder år.
Svenska Dagbladet om den utomgalaxiska planeten i solsystemet

Tomtar på arbetsförmedlingen

På arbetsföredlingen söker de tomtar till butik.
De söker de Dig som gillar att showa, spexa och leka med barn.
Jag gör det!
Du känner dig trygg i att ensam stämma upp i sång och hålla små spontana enmansföreställningar.
Absolut! Lite har man väl lärt sig som ledare inom Friskis & svettis!
Du bör ha körkort och tillgång till bil då arbetsorten varierar från dag till dag.
Joodå, bil har jag.

Det är bara en sak som bekymrar. Jag är tant. Utklädd till tomte skulle jag förvandlas till skäggiga damen. Kanske mer spännande än själva tomten - men inte alls samma sak. Tror Du att det gör något?

arbetsförmedlingen.se

Den återkommande lyckan eller festglädjen, Eid al-Adha

Idag är det den muslimska högtidsdagen Eid al-Adha. Ja, det är även en högtid för druser. Högtiden firas till åminnelse av Abrahams villighet att offra sin son när Gud bad honom. Abraham behövde ju inte göra det när allt kom till kritan, men inte förrän det stod klart att han skulle göra det, då stoppades Abraham av Gud.
Berättelsen som står att läsa i både Koranen och Bibelns gamla testamente.

För troende muslimer är ett moskébesök på sin plats, i finaste kläder.
Och ett djuroffer.
Enligt Koranen ska en stor portion av offerköttet skänkas till fattiga och hungriga så att alla kan delta i festen. Det återstående tillägnas till familj, släktingar och vänner.
Människor ska försonas med varandra denna dag. Man vänder ett blad i alla relationer, först och främst till föräldrarna, men även övriga i familjen och vännerna. Sedan går man vidare i en förnyad broderlig anda.
På siten http://www.islamguiden.com/hogtider.shtml berättas att först börjar dagen med bön, sedan ägnar man resten åt att ge allmosor, besöka vänner och släktingar och utbyta hälsningar och gåvor.

Mer om Eid al-Adha kan Du läsa på sv.wikipedia.org.

Höstbild

En alldeles lycklig morgon

Vad glad jag blev! Jag läste min morgon tidning och blev - ja, glad. Det gör mig varm inombords att läsa att Burmas demokratiska galjonsfigur Aung San Suu Kyi har släppts fri.  Det finns hopp om att hon ska få träffa sin son. Och kanske kommer hon att få träffa sina barnbarn, för den allra första gången.

Och vad glad jag blev att läsa om Robins Söderlings framgångar. Plötsligt är han världsfyra på tennis och hetast av alla stjärnor inför nästa veckas ATP-slutspel.

Sist men inte minst gläder jag mig åt Merete Mazzarellas understreckare "Är lyckan ett varmt bubbelbad". En genomgång av lyckoforskning. Först kommer det som verkar ganska självklart.

Välbeställda är i alla länder lyckligare än fattiga, friska lyckligare än  sjuka, människor med jobb lyckligare än arbetslösa. De som åtnjuter politisk frihet är lyckligare än de ofria. De som har goda nätverk är lyckligare än de ensamma. Gifta tenderar att vara lyckligare än ogifta - bortsett från i Ryssland.

Sen det som är lite paradoxalt:

...den så kallade Easterlin-paradoxen, som innebär att lyckonivåer inte alls ökar i takt med inkomstökningar...

Och det tveksamma: psykologen Daniel Gilbert som har funnit att människor med barn är olyckligare än människor utan barn och att de först blir lyckliga när barnen flyttat hemifrån.
Merete Mazzarella kommenterar:

Vad vi måste lära oss är ju att man inte kan bjuda in något nytt i sitt liv utan att balansen rubbas, åtminstone för en tid. Vi måste inse att det finns en konstruktiv oro, kanske rentav stunder av ångest som inte ska medicineras bort utan betraktas som en existentiell åksjuka, som ettt tecken på att vi är stadda i utvecklingen.

Hon avslutar med några ord ur Aldous Huxleys "Du sköna nya värld":

Jag vill inte ha bekvämlighet, jag vill ha Gud, jag vill ha poesi, jag vill ha riktiga faror, jag vill ha frihet, jag vill ha godhet, jag vill ha synd.

Och lägger lägger till dessa egna rader:

Tjänstemannen konstaterar än mer förvånat att han kräver rätten att vara olycklig. Kanske det är en rätt vi alla ska kräva.

Fast jag är lycklig. Svindlande glad. Och vet Du varför? Jag har fått mitt morgonkaffe och jag ska gifta mig på lördag.
Länk till Merete Mazzarellas understreckare

Zappa Plays Zappa

På konsert i gårkväll. Zappa Plays Zappa i Filadelfiakyrkan.
En ovanligt nykter medelålders rockpublik. Härlig stämning. Det är ju sådär det ska vara. En härlig avspänd intimitet. Det var som att komma hem.
Jag har hittat Zappa sent. Som igår. Tur för mig att jag hittade honom.
Nu hann jag ju inte medan Frank var i livet, han dog alldeles för ung 1993, han skulle ha blivit 70 i år. Vi firade det med sonen Dweezil, som framför en stor skärm med en gitarrspelande Frank, spelade duell med farsan. Vilka musiker. Vilka gitarrister! Och vilken saxofonist!
Ja, det var en härlig afton.



"Yellow Snow" & "Cosmic Debris" Wakarusa 2010

Drömmar om lycka gör Dig olycklig?

Människor dagdrömmer 46,9 procent av den vakna tiden. Så gör dagdrömmarna oss olyckliga...

Det har kommit en ny studie av forskare vid Harvard. Jag tar del av den genom ett TT-telegram.

Vi drömmer när vi promenerar, äter, handlar, arbetar, vi drömmer för sjutton hela tiden. Vi tänker på händelser som hänt, vi funderar på vad som kan ska hända och på sånt som aldrig kommer att hända. Och det verkar som om drömmeriet framkallar en deppighet.
Forskarna menar att förmågan att föreställa oss alternativ till det liv vi lever har givit oss stora fördelar i kampen för tillvaron. Samtidigt som bristen i koncentration på nuet medför en emotionell kostnad.
Plötsligt står ju mindfulness i ett klarare ljus.
Tanken på större lycka när tankar pressas bort och närvaro i nuet övas.

En drottning på nätet

Bilden kommer från drottningens facebooksida, bland andras bilder.

Drottning Elizabeth II har gått med i Facebook. Jag läste det i ett TT-telegram och gav mig genast ut på Facebook för att söka upp henne. Jo, där fanns hennes sida. En låååång presentation som börjar så här:

Elizabeth II (Elizabeth Alexandra Mary; born 21 April 1926) is the queen regnant of 16 independent states and their overseas territories and dependencies. Though she holds each crown and title separately and equally, and carries out duties in and on behalf of the other states of which she is monarch, Elizabeth is resident in and most directly involved with the United Kingdom, her oldest realm; part of her lineage traces through the royal houses of England, Wessex, and Scotland for over 1500 years.

Lägg märke till längden på den andra meningen. Den får inte plats i en vanlig kommunikationsruta på Facebook precis.
Det går inte att bli vän med drottningen. Men det går att uttrycka sitt gillande. Till drottningen. Till de olika kungliga aktiviteterna. Men också att kommentera.
Drottningens senaste inlägg lyder kommer ifrån den 12 juni kl. 23:50 och lyder:

Queen Elizabeth II Very much enjoyed the Trooping of the Colour Today on BBC 1. A very proud moment and an excellent way of saying Happy Birthday to Her Majesty from all the British Commonwealth!

På det har hon fått 494 kommentarer. Blondinbella släng dig i väggen...
Det svenska kungahuset finns inte på Facebook vad jag vet (kungens valspråk: "För Sverige i tiden" far som en blixt genom hjärnan), men jag hittar den danska kronprinsessan Mary

Mirakelräddning

En 15 månader gammal pojke trillade ned från en balkong i Paris. Från sjunde våningen. Lyckligtvis fångades pojken av en man innan han slog i marken.

- Det var en reflexräddning... jag fångade honom som en rugbyboll.

Det säger den räddande mannen, en läkare vid namn Philippe Bensignor.

Philippe Bensignor måste ha tränat en del rugby, tänker jag. En kille på ett år är ganska tung.

Här är en bild på en ung släkting till mig, lite yngre än den franske pojken.
Très chic, n'est pas?

Vackra vita vinterland

På museum - Fotografiska

Modofototrafier, Pieter ten Hoopen och Sandy Skoglund visas nu på Stockholms nyaste (?) museum.
Fotografiska ligger nere vid Ålandsbåtarna. Strategiskt läge för att fånga upp turister från Finland, Ryssland och vilka fler det nu lär komma med färjor. Följdriktigt fick museet ta emot Stora Turismpriset i år.

Nu visas bilder av till exempel Sandy Skoglund, med svenska rötter men aktiv sedan 70-talet i Amerika. Hon gör bilder som ingen annan. Jag gillar verkligen både de första mönsterfyllda bilderna och installationerna. Men det blir så mycket. Bilderna är olika, men ändå så lika.
Germs är en grönmålad interiör med rosa tuggade tuggumin precis över allt.
Radioaktiv är en gråmålad köksinteriören med floriserande gröna kattor. Över allt.
De är fantastiska, men förbluffande lika. När jag nådde Coctailparty med ostbågar precis överallt, var jag mätt. Bilden är hur fantastisk som helst, men inte där och just då.
Hur skulle man kunna lösa det? Museets utställningar ska ju visa en hel massa bilder av en fotograf. Och Skoglund är ju mästerlig inom sin genre.

Kanske är det därför Pieter ten Hoopen kommer lindrigare undan. Det är inte alls lika många bilder av honom. Hans stockholmsbilder har ett uttryck av van Gogh i sig. Det är de böljande linjerna, tror jag. Noterar att de båda är holländare. Har det något med saken att göra?

Och så är det modefotografierna. Med alla dessa vackra kvinnor. Utfläkta kvinnor, uppställda kvinnor, utställda kvinnor, kvinnor med en trasa, kvinnor utan trasor, slagna kvinnor, fullkomliga kvinnor, kvinnor, kvinnor, kvinnor, flickor, flickor, flickor. Varje bild är en konstverk, men trots att de alla är en egen bild, av olika fotografer, blir jag mätt på alla dessa kvinnoobjekt.
Jag tyckte bäst om Niklas 13 år på klippoteket. En ung pojke sminkad som The Joker i Batman. Han blev som en sinnebild av alla dessa kvinnobilder.
Jag tycker verkligen att Fotografiska ska finnas. Jag älskar bilder. Undrar över min matthet när jag vacklade ur den vackra byggnaden vid Mälarens rand. Andades befriat in den blå timmen och skådade ut över ett Stockholm så vackert som aldrig förr och tänker att en annan utställning kanske hade fått mig att må bättre.
Länk till Fotografiska

Förfluten Ensamhet

My Sandström gjorde Förfluten ensamhet 2008. Den är bra!
En dag funderade jag på om man blev tillräckligt glad av handlingen för att den skulle passa in på bloggen. Nu har jag bestämt mig. Det blir man.
Inte minst för att filmen är så bra.
My Sandström, 24 år, är nu aktuell med sin film Nudisten på Zita. Nudisten handlar om nakna och envisa Kerstin Pärsson. Den har fått kortfilmspriset Startsladden.
Men Förfluten ensamhet går inte heller av för hackor. Inspiration till den fick My Sandström av jobbet som personlig assistent. Nu går My Sandström på Filmhögskolan i Göteborg. Jag gillar det.
För jag kan tänka mig att se många filmer av henne.

Och nu blir det film

Den motvillige monarken

Genom en bloggares blogg kom jag över en ny bloggadress. Där läste jag idag en rimmad kommentar om den nya skandal(?)-boken om kungen:

Skandaler är näst bröllop opium för folket
speciellt när det vankas högdjur bland smolket.
Är det rätt att i bok hänga ut en offentlig person
kan det bli en hyfsat sanningsenlig version?

Ja, det var bara första versen. Men jag tyckte den var bra. För man funderar ju. Är det rätt. Läs hela dikten på http://barasaras.bloggplatsen.se/.

När jag går förbi en vägg med löpsedelar vänder jag bort blicken. Jag vill inte se. Alla vet att så mycket är förvridet. Och det som av en händelse skulle råka vara sant, vill jag ändå inte ha att göra med. Jag har inte med otrohetsaffärerna, knarkeriet, och släktfejderna att göra. Jag tycker att bara åsynen drar ner mig i ett elände. Men detta med kungen, det är lite spännande. Jag tror jag vill läsa det själv. Eller vill jag verkligen det?

Skulptur av Kjell Nilsson

Jag utgår nu ifrån att det handlar om maktmissbruk, alkoholmissbruk och kvinnoaffärer. Vill jag verkligen läsa om det? Njäj, det vill jag inte. Tror jag. Men jag skulle kanske vilja läsa om hur kungen lyckas sopa rent framför sin dörr efter diverse - jag höll på att skriva allmänmänskliga synder, men maktmissbruk alkoholmissbruk och diverse kvinnoaffärer, de senare í synnerhet inte då pengar kan vara inblandade,  kan nog inte sägas vara en allmänmänsklighet, försyndelser är nog ett bättre ord. Dubbellivet är intressant.
Men varför är det intressant? Alla som håller på med maktmissbruk, alkoholmissbruk och kvinnoaffärer vill ha ett dubbeltliv. Och jag vill INTE läsa om dem. Det är alltså kungen som är intressant för mig. Varför då? Jag vet inte riktigt.

En journalist har blivit avstängd från sitt vik på Sveriges radio, enligt Svd, för att hon är en medförfattare. Det gör inte boken mindre intressant i mina ögon.
Fast jag vet ju faktiskt inte om boken handlar om maktmissbruk, alkholmissbruk och kvinnoaffärer.
Ska Du köpa den?

Elin Rombo får pris för Figaros Susanna

Jag skrev ju att hon var bra! Härligt att hon får pris för sin prestation!
Så här skrev jag på bloggen när jag sett Figaros bröllop:

Hon sjunger som en ängel. Det gör hon. Men hon är så mycket mer. Det är gestaltningen av Susanna som fick mansrollerna omkring henne att fullkomligt blekna. Jag ville bara se Susanna, gestaltad av Elin Rombo.

Det är Såstaholms scenkonstpris till Höstsols minne som i år går till operasångerskan Elin Rombo för sin roll som Susanna i Mozarts Figaros bröllop på Kungliga Operan. Förutom äran av ett pris med historiska vingslag, får Elin ta emot de 50 000 kronor som gör priset till ett av Sveriges största i sitt slag.

Juryns motivering till pristagaren lyder:

Genom sin tolkning av Susanna i Mozarts "Figaros bröllop" på Kungliga Operan visar Elin Rombo att hon är en fullfjädrad scenartist, med den unika förmågan att tolka roller och att kommunicera med publiken på ett ovanligt levande sätt. Juryn har därför valt Elin Rombo till 2010 års mottagare av Såstaholms scenkonstpris till Höstsols minne.

- Det är en överväldigande ära att bli lyft ur mängden bland så många duktiga scenkonstnärer. Jag står lycklig och ödmjuk inför att tilldelas ett pris av en sådan namnkunnig jury. Att få sätta mitt namn på en dörr i detta historiska hus känns helt fantastiskt!, säger Elin Rombo på Såstaholms webbplats.
Priset kommer hon att få ta emot nu i november.

Läs mer om Figaros bröllop och Elin Rombo på denna blogg.

Här är ett reportage ur Östnytt SVT Play:

Chocolate 'prêt-à-porter'

Den första november förvandlades mat- och modetokiga Paris till
Den allra sötaste huvudstaden. 
Staden bjuder på en tävling i mat med en modevisning av choklad.
Tja, det där med köttklänningar har man ju vant sig vid nu så varför inte choklad?
Kolla på bilderna i spanska Hola, veckotidningen där jag fann denna lite spektakulära nyhet.
http://www.hola.com/cocina/noticiaslibros/2010102946237/salon/chocolate/paris/1/