Blomduetten ur operan Lakmé

Den indiska brahminens (högsteprästens) dotter Lakmé och hennes tjänarinna sjunger Blomduetten på väg till floden för att plocka blommor. Lakmé tar av sig sina smycken.
I närheten har några brittiska soldater och deras sällskap picknick. Flickorna i sällskapet förundras över de vackra juvelerna och en ung officer, Gérald, stannar för att rita av dem.
Det var så han kom att träffa Lakmé. Och fyllas av kärlek till henne. Romantiken spirar mellan de tu.
Men Lakmés far, den höge brahminen, får höra om Géralds intrång. Han får Lakmé att sjunga på basaren för att han ska kunna identifiera och förintetgöra detta hot mot sin dotters heder. När Gérald stiger fram för Lakmé, svimmar hon och Gérald är avslöjad.
Lakmés far knivhugger honom. Men Gérard dör inte, han blir bara sårad. Lakmé gömmer honom och vårdar honom ömt. Ur romantiken växer kärleken fram.
Lakmé beger sig för att hämta heligt vatten inför den ceremoni som ska bekräfta deras kärlekslöften till varandra. Då dyker en officerskollega upp och påminner Gérald om hans redan avgivna löften och hans plikt mot regementet.
När Lakmé återvänder, ser hon förändringen i sin älskade. Hon har förlorat honom. Hellre än att leva i skam bestämmer hon sig för att ta sitt liv genom att äta giftiga löv.

Men under Blomduetten är Lakmé så ung och ljuv och oskuldsfull, som bara en flicka kunde vara i en mans författande på artonhundratalet. Musiken är skriven av Léo Delibes.