När du gör som jag vill, och uppåt väggarna.

Självsuggetion kan ge 13 procent bättre resultat.
Då borde jag kunna suggerera mig till att vara en orädd klättrare. Åtminstone mindre skraj.
Just nu läser jag "När du göra som jag vill, en bok om påverkan" av Henrik Fexeus. Den är rätt kul. Inte bara andra påverkar Dig, vare sig Du vill eller ej. Du själv påverkar Dig. Ja, det är ju känt. Det är ju vad idrottspsykologi handlar om. Det är ändå rätt spännande. Fexeus skriver bland annat om två holländska forskare som samlade ihop var sin grupp med ungefär samma typ av människor. Den ena forskaren bad sin grupp leva sig in i en erkänt mycket duktig professors liv och leverne, bakgrund och utbildning och hur de bodde i fem minuter. Gruppen fick gärna skriva ned sina beskrivningar.
Den andra forskaren bad sin grupp leva sig en fotbollshuligans liv på samma sätt.
När de fem minutrarna hade gått bad forskaren de olika grupperna att besvara 20 TP-frågor (Trivial Pursuit).
Professorsgruppen fick i snitt 55,6 procent rätt, huligangruppen 42,6.
13 procent handlar det om.
Flexeus skriver:
- Tänk om du kunde fått tretton procent fler rätt på alla prov, tentor och uppgifter utan att ha pluggat ett ord extra, genom at bara ha varit i rätt metnalt tillstånd.
Ja, tänk.
Jag tänkte igår när jag klättrade med sonen. Första gången utan instruktör. Jag var så rädd.
Varför var jag så rädd? Mycket räddare än förut.

Huvudorsaken var att sonen var på Klättercentret med en kompis förra söndagen. Han klättrade då för första gången upp på den riktigt höga väggan. Han berättade att han bara kommit någon enda meter över de vanliga väggarna när han hade känt hur läskigt högt det var.
Jag kunde livligt föreställa mig! Jag som behövde tre, fyra klättringar innan jag ens var bekväm i toppen på de lite mindre höga väggarna.
Det var nästan med motvilja jag hängde med och klättrade igår. Och så skulle vi klättra utan instruktör.
Jag höll mig till de lägre väggarna, och det blev bättre mot slutet. Men rädslan tar en sån ohygglig kraft.
Sonen klättrade upp på de höga väggarna. Jag säkrade. Jag var precis lika rädd när han flängde upp på den högsta väggen. Blir faktiskt lite svettig om handflatorna när jag skriver om det.
Men hur skulle det vara om jag istället koncentrerade mig på det jag tycker är roligt med klättringen. Problemlösningen. Att få använda kroppen och knoppen, den där fantastiska kombinationen! Ska försöka jobba med det.
Jag såg att de hade en föreläsare som skulle ta upp höjdskräck i februari. Kanske är det något för mig.