I en air av Bach

Igår for jag från jobbet i Hässelby till Friskis och svettis Annexet på Kungsholmen där jag skulle hålla ett yogapass. Över mössan hade jag mina stora hörlurar (som för övrigt varit perfekta i kylan, bättre än några öronvärmare). Det fåniga var att min mobil spelade för fullt - med sina egna högtalare.
Förbryllad kollade jag vänstra hörluren, konstigt kom det verkligen musik ur den? Nej, men musiken hördes ju ändå. Jag orkade inte hålla på att trassla. Jag ville i tankarna gå igenom kvällens övningar medan Ann-Sofie von Otter stärkte min själ med sina Bach-cantater.
Jag var på St Eriksgatan, sedan jag gått igenom Västermalmsgallerians butiker där Bach skar igenom de redan befintliga musikaliska stämningsskaparna, innan jag fattade att jag gick i en air (nej inte Air av Bach även om stycket är underbart, fortfarande sjöng Otter cantaterna) av Bach.
Folk tittade. Jag tänkte att det var för att mina hörlurar är så enorma. Ingen sa något. Undrar om de trodde att jag krämade så till den grad att ljudet trängde ut ur lurarna? Eller att jag använde dem som hörselskydd?
Jag kände mig fånig när jag förstod att jag gick omkring och spelade min musik högt. Fnissar lite. Urfånig känner jag mig. Men det får man väl bjuda på.