Vi skulle galoppera. Vi var på ridbanan och jag blev så fascinerad av att jag lyckade få upp henne i galopp att jag trillade av i en hörna. Himla förargligt. Första ridtillfället ibland alla nya bekantskaper på lägret. Jag fick skrubbsår. Det gjorde ungefär lika ont i de skrubbade blodiga och sandiga armarna som i stoltheten. Jag fick gå till Tytte, som tvättade rent och plåstrade om mig.
När jag kom tillbaka hade nästa flicka trillat av. Hon red en ponny, Tove.
Nu när jag tänder på det, är det märligt att ett sto heter Zacha och en vallack Tove. Men så var det.
Jag fick höra att flickan trillade "fint" och landade först på fötterna men föll sedan vidare. Hon hade så ont att hon fick åka till sjukhuset.
Hon kom tillbaka på kvällen, med gipsad arm i mitella.
Hon hade brutit armen. Och inte nog med det, hon hade brutit den "nära tillväxten".
Den här händelsen ägde alltså rum för drygt 35 år sedan, och allt sedan dess har jag burit med mig funderingen var "nära tillväxten"var.
Igår lärde jag mig. Se på bilden...
Jag vet inte hur det gick för Stina, som flickan hette. Jag hoppas att armarna växte som de ska.
Detta är ett barns ben. Mina linjer som skiljer de tjockare ändarna på benet mot den långa, de är "tillväxtzoner".
Visst är det spännande att få se hur vi funkar!
♥ anatomi ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar