Hjälp från Tekniska museet och en filosofie doktor i fysikalisk kemi

Drömde om Mpembaeffekten i natt. Och se när jag slår på datorn har jag fått svar! Från Tekniska Museet. Intendenten Mariana Back fick hjälp av sin gode vän Allan Emrén. "Han vet nästan allt" skriver hon i sitt mejl och låter den filosofie doktorn i fysikalisk kemi som varit anställd vid Göteborgs universitet och Chalmers under 35, år själv få berätta om sitt försök: 

Jag väntade tills solen sjunkit ned bakom skogskanten. Sedan tog jag två likadana glasburkar, 400 ml med plåtlock.

Men en vattenkokare värmde jag vatten till kokning. En del av det varma vattnet blandade jag med kallvatten och hällde i burken så att där inte skulle bli en temperaturchock som fick den att spricka. Sedan tömde jag ur varmvattnet och hällde i det nykokta vattnet. I den andra burken hällde jag lika mycket kallvatten (ca 8 C).

Jag satte lock på båda burkarna och tog ut dem på altanen kl 16.20 De placerades på ett bord ca 50 cm från varandra och på samma avstånd från husväggen. Utetemperaturen var -9 C.

Klockan 17.20 undersökte jag burkarna. Utetemperaturen var -10 C. Båda innehöll flytande vatten. Den med kallvattnet kändes iskall, medan den andra bara kändes sval.

Nästa inspektion skedde kl 18.20. Utetemperaturen var -11.5 C. Burken med kallvattnet innehöll is, medan det var flytande vatten i den med varmvattnet. Båda bukarna kändes iskalla.

Klockan 19.20 undersökte jag burkarna igen. Utetemperaturen var fortfarande -11.5 C. Inget hade förstås hänt med det frusna kallvattnet. I burken med varmvattnet var det fortfarande flytande vatten, men dess temperatur var under noll. Att det var underkylt testade jag genom att skaka burken. Då frös alltihop till is på mindre än en sekund.

Mer om slutsatser och Mpembaeffekten i morgon!