Nja, under klubban och under klubban...
Men jag säljer nu mitt barndomshem.
Jag vet inte vad det är med mig och mina hus. Det skär i hjärtat, precis som när huset där min son växte upp skulle säljas.
Jag hoppas att de nya ägarna ska älska detta hus, och att de ska vara värdiga efterträdare. Står inte ut med någon annan tanke!
Grytstigen 84, Botkyrka, Tumba Östra Storvreten:
"Trevligt radhus med renoveringsbehov i lugnt och omtyckt område utan genomfartstrafik. Bra planlösning där utrymmen utnyttjats på ett bra sätt. Vardagsrum, kök och wc på entréplan och tre sovrum samt badrum på övre plan. Stort förråd vid entrén. Gångavstånd till natur, dagis, skolor, badhus, pizzeria och kommunikationer."
onsdag 7 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
fina ljusa bilder. Schyst med vidvinkel
SvaraRaderaJa, jättefina bilder. Tack Robban, för att Du hörde av Dig.
SvaraRaderaVissa saker betyder mer än andra saker - ett hus där man har trivts och har fina, ljusa minnen från är en sådan sak. De som kommer att flytta in kommer att älska huset på sitt sätt såsom du gjort.
SvaraRaderaÅh vad sorgligt!Jag tror och hoppas med att de som flyttar in kommer att känna hur älskat huset är och därmed vårda det ömt.
SvaraRaderaTack för Era kommentarer. De betyder mycket.
SvaraRadera