Den 8 oktober 1916 skulle Sverige och Danmarks mötas I fotboll på Stockholms stadion. Danskarna hade vunnit de fem tidigare fotbollslandskamperna mot Sverige med sammanlagt 24-0.
Det behövdes något revolutionerande.
Under OS i Stockholm 1912 hade idrottsmän från USA visat vikten av riktiga hejarop. Skalden K.G. Ossiannilsson skrev en åttaradig dikt som lär ha varit rörande vacker - men som inte funkade som hejaramsa direkt.
En pristävlan utlystes, men förslagen som kom in var ”karamellvers och begravningsvers om vartannat, men ingenting, som det var någon riktig udd i…” skrev stadionchefen Erik Bergvall i sina memoarer.
När hoppet nästan var förlorat, kom skådespelaren Axel Hultman, som 1891 blivit den allra förste svenske mästaren i en idrott (simning), med sitt förslag. Det trycktes upp och delades ut till fotbollspubliken:
Heja grabbar, friskt humör!Sverige vann. Det var första gången någonsin Sverige vann en landskamp över Danmark. 4-0 blev det. Klart ramsan var här för att stanna.
Det är det, som susen gör!
Heja! Heja! Heja!
Men förstår du inte...
SvaraRaderaDet är just mina tankar om döden, som gör att jag uppskattar livet så mycket. Just för att jag är så medveten om att det kan ta slut, så vill jag ta till vara "allt som livet ger".
Blev Du förvånad över kommentaren? Du förstår om Du kollar länken: http://oldmolly.bloggplatsen.se/2010/04/26/2890976-jag-ar-radd-for-att-do/
SvaraRadera