fredag 26 november 2010

På skidor till jobbet

Hej vad det gick!
För jag hämtade laggarna från vinden och gav mig av från Reimersholme. Först la jag brädlapparna på axeln. Jag bor ju längst upp på ön och att börja med en nedförsbacke tillsammans med diverse bilar, verkade överkurs. Men efter bron, vid muren fäste jag skidorna till mina fötter.
Hej vad det gick!
Må vara att jag fick lyfta på skidorna ordentligt när jag skidgick över gatan, för att skydda dem mot sandförslitningsskador. Må vara att jag fick åka mycket långsamt när jag hamnade bakom en kvinna med hund på trottoaren.
Men hej vad det gick på Långholmen, ändå till uppförsbacken som leder upp på Västerbron. Det gick långsammare uppför, det gjorde det. Men ändå!
Vid trappan fick jag ta av laggarna igen. Och efter trappan tyckte jag att det var lika bra att gå uppför hela bron innan jag satte på dem igen. Men på toppen stannade jag och tog på dem.
En mötande dam stannade fascinerat.
- Fantastiskt, den 26 november, sa hon och var avundsjuk. Hon ville också åka skidor.
- Jag ska åka till jobbet i Hässelby, sa jag. Vi får se hur det går.
Vid övergångställena vid Västerbroplan fick jag ta av skidorna igen. På och av. På och av. På och av.
När jag blev trött bortåt Abrahamsberg sprang jag med höga knän över övergångsställena för att skydda skidorna och ändå slippa ta av mig dem.
Det var inte helt lätt att skida på cykelbanorna. Ibland var de så välplogade att skidorna skar ned till asfalten. Ibland låg sand och sten som orsakade tvärnitar. Inte för att jag åkte fort ens när det flöt, men stoppen kändes rejält i magen ändå när jag viktkompenserade för balansens skull.
Jag blev trött.
Mellan Brommaplan och Åkeshov lutar det svagt uppför. Jag vet. Jag har sprungit och cyklat där många gånger.
Jag blev så trött.
Jag tittade på klockan. Det hade tagit mig 1 timme och 40 minuter till Åkeshov. Jag skulle börja jobba om 20 minuter. Jag gav upp.
I kiosken fick jag köpa en mugg varm choklad, ett förköpshäfte och så fick jag en ostfralla för min tapperhet (som jag själv tyckte att jag tappat) sen tog jag T-banan resten av vägen. Här är en bild på nederlaget.

2 kommentarer:

  1. du gjorde det!!! WOW!!!! Jag beundrar dig! visste du ju redan.. KAN du inte skicka in den här till någon tidning så fler får veta att det - nästan- går! Det är våra fördomar, våra tankar, vår bekvämlighet som sätter gränser, inte världen själv. och på detta är din skidtur beviset!

    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Känns härligt med en sån supporter!

    SvaraRadera