söndag 7 november 2010

På museum - Fotografiska

Modofototrafier, Pieter ten Hoopen och Sandy Skoglund visas nu på Stockholms nyaste (?) museum.
Fotografiska ligger nere vid Ålandsbåtarna. Strategiskt läge för att fånga upp turister från Finland, Ryssland och vilka fler det nu lär komma med färjor. Följdriktigt fick museet ta emot Stora Turismpriset i år.

Nu visas bilder av till exempel Sandy Skoglund, med svenska rötter men aktiv sedan 70-talet i Amerika. Hon gör bilder som ingen annan. Jag gillar verkligen både de första mönsterfyllda bilderna och installationerna. Men det blir så mycket. Bilderna är olika, men ändå så lika.
Germs är en grönmålad interiör med rosa tuggade tuggumin precis över allt.
Radioaktiv är en gråmålad köksinteriören med floriserande gröna kattor. Över allt.
De är fantastiska, men förbluffande lika. När jag nådde Coctailparty med ostbågar precis överallt, var jag mätt. Bilden är hur fantastisk som helst, men inte där och just då.
Hur skulle man kunna lösa det? Museets utställningar ska ju visa en hel massa bilder av en fotograf. Och Skoglund är ju mästerlig inom sin genre.

Kanske är det därför Pieter ten Hoopen kommer lindrigare undan. Det är inte alls lika många bilder av honom. Hans stockholmsbilder har ett uttryck av van Gogh i sig. Det är de böljande linjerna, tror jag. Noterar att de båda är holländare. Har det något med saken att göra?

Och så är det modefotografierna. Med alla dessa vackra kvinnor. Utfläkta kvinnor, uppställda kvinnor, utställda kvinnor, kvinnor med en trasa, kvinnor utan trasor, slagna kvinnor, fullkomliga kvinnor, kvinnor, kvinnor, kvinnor, flickor, flickor, flickor. Varje bild är en konstverk, men trots att de alla är en egen bild, av olika fotografer, blir jag mätt på alla dessa kvinnoobjekt.
Jag tyckte bäst om Niklas 13 år på klippoteket. En ung pojke sminkad som The Joker i Batman. Han blev som en sinnebild av alla dessa kvinnobilder.
Jag tycker verkligen att Fotografiska ska finnas. Jag älskar bilder. Undrar över min matthet när jag vacklade ur den vackra byggnaden vid Mälarens rand. Andades befriat in den blå timmen och skådade ut över ett Stockholm så vackert som aldrig förr och tänker att en annan utställning kanske hade fått mig att må bättre.
Länk till Fotografiska

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar