Sonen och jag gjorde vår egen variant av flygning med adrenalinkick. Vi tog en prova påkurs i klättring. Åh vad det pirrade. Hela jag darrade efter de första gångerna.
Det är lite roligt. För när man når marken är man så full av adrenalin att man blir som drogad. Jag blir fnissig, glad, lite stirrig och jag älskar absolut hela världen.
Och där finns nog svaret på förra blogginläggets fråga.
Man mår så BRA när det gick vägen.
Men sen blev vi, åtminstone jag, för trött för att orka bli så nervös. Då gick själva klättringen bättre.
Jag tror att både son och jag båda vill göra om det. Himla kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar