Klart att vi skulle se Alice i Underlandet i 3D. Det blev en upplevelse. Mycket roligare än boken.
Alice, som spelas underbart bra av Mia Wasikowska, är nitton år och ska giftas bort med en tråkmåns. Hon flyr, vad ska hon göra? Hon trillar ned i ett hål möter den främmande världen där hon tvingas bli hjälte. Om det var en dröm eller inte så lär sig Alice att bli hjälte i sitt eget liv. Att inte vara ett passivt objekt utan att ta kommandot i sin verklighet. Filmen är bra. Lite övertydlig i sitt moderna tillrättaläggande kanske. Men det är ju en saga så det må väl vara förlåtet.
Jag duckade för flygande stenar och pianon som 3D-formatet lät vina runt i salongen. Höll undan huvudet för att undgå att släpas i törnbuskar med de två feta tvillingbröderna. Och Johnny Depp var precis så bra som man önskat. Fast bästa skrattet kom när man tittade på publiken. Alla med dessa stora sextiotalsformade "solglasögon".
Så trendiga och snygga! Skillnad mot de röd/gröna glasögonen man hade framför TVn för att kolla in 3d effekten - när var det? 80 -90 talet?
SvaraRaderaKram Marie
Jag minns. I papper. Röda och gröna. Jo, nog är dessa snyggare! Det står till och med en varningstext om att glasögonen inte går att använda som solglassögon, eftersom de kunde vara rätt coola som sådana.
SvaraRaderaMen publiken ser ändå rolig ut när alla sitter och glor i sina likadana ögon.