På min ö blommar vintergäck. Jag och en främmande grannkvinna (i Stockholm känner man inte alla sina grannar) hastade ned för trapporna som leder från våra hus och vidare mot bron som förbinder oss med civilisationen.
- Titta krokus! Krokus! Mamma! Ser du KROKUSARNA? Krokusar! Titta!!
En liten upphetsad barnröst drog i den främmande grannkvinnans ryggtavla och i min.
Jag vände mig inte. Jag skyndade vidare. Hur mamman gjorde vet jag inte. Men hela vägen ned för den ganska långa trappan som har tre avsatser hördes den lilla upphetsade rösten mala om sina krokusar. Förhoppningsfullt tittade jag ut över gräset i slutet av trappans sista avsats. Aldrig, någon vår, har jag sett krokusar där. Men nu ville hela mitt jag se KROKUSARNA!
Där fanns inte några krokusar. Men en liten vintergäck sträckte förhoppningsfullt upp sin lilla knopp. Våren är kommen.
Åh vad härligt! Jag längtar efter att snön i trädgården ska försvinna och att vårblommorna får en chans att börja spira :)
SvaraRaderaDet är underbart. SNART!
SvaraRadera