- Jag bestämde mig för att tro, sa hon in en intervju i Kyrkporten som sedemera blev en liten notis i min morgontidning.
Jag blev nyfiken. Vad var det som drev fram beslutet?
Jag hittar Kyrkporten på nätet, en tidning av Svenska kyrkan i Sollentuna och läser den spännande artikeln.
Det var när Ebba gick på handels. Hon tillbringade en utbytestermin i Dublin och stångades med vännernas tro med sina ständigt ifrågasättande frågor. Till sist tröttnade en av dem och sa:
Ebba, visst, jag har inga bevis. Ingen har det. Men jag har bestämt mig för att tro. Du förstår, jag har ingenting att förlora på det, bara något att vinna. Om jag tror kommer mitt liv här att bli lättare, och om det visar sig vara rätt, så blir det även bättre på andra sidan. Och har jag fel, så har jag åtminstone vunnit frid i detta liv. (…) Ja, det är som en gratis option. Något man bara kan vinna på.Detta var inte någonting som Ebba kunde argumentera emot.
Läs artikeln i Kyrkporten här. Läs även Ebba Lindsös funderingar om varför kvinnor i höga positioner förlöjligas och om de starka känslor som hennes person väcker hon somliga.
Det är så med ganska mycket. an får bestämma sig och köra på det. Chansa lite och se hur det blir.Fråga sig; Vad är det värsta som kan hända? Att tro är ju inget farligt.:-)
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaI det urbana moderna Sverige är aggressiviteten mot tron så stor. Det är intressant. Inte många i storstaden har vuxit upp i strängt religiösa hem där religion har på något sätt varit förtryckande, ändå är hettan påtaglig när tron diskuteras. Kanske är det en tredjegenerationsgrej. Att avståndet, kampen mot en stelbent religiositet, lever för tredje och sista (?) generationen?
SvaraRaderaTrauman verkar ju vara påtagligt i tre generationer. Och de i den sista generationen vet oftast inte varför de har den där frustrationen. Bara att den finns med från början.
Jo det låter ju bra.
SvaraRaderaMen vad gör man om man inte kan tro, även om det skulle var jättetrevligt?
Oldmolly
Yogar. =)
SvaraRaderaJag tycker att man kan hitta en ytterligare dimension i yoga och meditation - utan att behöva tro. En sorts medvetande utanför sig själv, en känsla av närvarandehet som bär en.