Sanskrit yogans språk

När jag fördjupade mig i buddism på universitetet tillbringade jag tid i sanskritens värld. Nu är jag där igen. I sanskritens värld. Sanskrit är yogans språk.

Sanskrit är tillsammans med vediskan, ett av två bevarade fornidiska språk. Medan vediskan ligger närmare den folkliga fornidiskan, var sanskrit en lite konstlad språkform som fortsatte att talas av lärda män när folk i gemen redan hade gått över till medelinidiska, prakit. Sanskrit är som latinet. Utdött med ändå levande.
 
Från början undvek buddismens företrädare sanskrit och föredrog de folkliga språken, men fick så småning om viktiga skrifter på språket.
Kan man tänka sig en reaktion ifrån den hinduistiska religionen, som sedan behövde egna filosofiska kanoniska texter och ett mer upphöjt språk. Jag vet inte. Men den tiden så buddismen antog språket mer, kallas sanskritlitteraturens guldålder. Kanske en nog orsak.

Inom den indoeuropeiska språkfamiljen delar sanskrit karaktärisktiska ljudförändringar med satemspråken (främst slaviska och baltiska språk), men även med grekiska.

Sankritspråket är till formen mycket ålderdomligare än något av de andra indoeuropeiska språken. Men det anses nu helt bevisat att sanskrit inte kan betraktas som de andra indoeuropeiska språkens gemensamma ursprung, däremot som den äldsta versionen. Därför kan sanskrit ändå genom sin mycket högre ålder i många fall ge svar på, eller viktiga ledtrådar till, att rekonstruera de försvunna gemensamma indoeuropeiska språkliga grundformerna.