Bikram yoga

För mig var det veckans händelse.
Tuff träning i bastuvärme. Vad nu det ska vara bra för.
På You Tube vidoen berättar de om en massa bra saker som händer i lymfkörtlar bland annat.
I en fast serie om 26 asanas guidas deltagarna muntligen i en klass av en guide som själv inte visar hur man gör.
Äntligen kom jag i väg. Äntligen hittade jag rätt, för jag har varit på jakt efter bikramyoga studion på Söder förut.
Det första jag slogs av var att lokalen var inredd så vackert.
Jag bytte om, tog handduk och matta och vattenflaska med mig in i själva salen.
Där rådde tystnad och hög värme.
Jag bredde ut mina saker och slog mig ned.
Värmen var nästan klaustrofobisk.
Med en kontrollerad yogaandning tog jag kontroll över den smygande paniken.
Så började passet.

Att vara nybörjare är att ha fullt upp.
Att lyssna. Att titta på de andra (och helst dem som gör rätt). Att andas. Sällan har det varit så lätt att släppa världen utanför under en yoga klass. Det fanns helt enkelt inte utrymme i medvetandet för något annat.
När vi skulle göra kamelen jublade jag. Det är min favoritasana. Åh vad skönt att få känna sig hemma i en rörelse. Övermodet kom som vanlig före fallet. Plötsligt fick det som är jag nog. Utan att tänka kröp jag ihop i barnet. Det fick jag inte.
- Det är bättre om du bara lägger dig ner, sa yogaläraren.
Och så upp i kamelen en andra gång. Nära att svimma var jag tvungen att avbryta igen.
Kamelen är mäktig. Men så mäktig? Kanske var det detta att jag verkligen kan utföra kamelen som gjorde den så mycket svårare än många av de andra asanas. Några hade jag aldrig tidigare prövat.

Yoga gör människan ödmjuk.