Guds kraft verkar, men riktig mannakraft verkar bättre

Skellefteåtalspråk säger allt.
Det var årsmöte och allmän arbetsdag på landet. Det enades om att stigen ned mot havet måste breddas. Inte bara har flera behov av motorstolar för att ta sig ned till bryggorna. Det är svårt att frakta skottkärror och vagnar till båtarna i trappen. En stor sten måste bort!

Starka krafter sluter sig samman.
Och det kämpades. Bändes. Fixades och drogs. Fascinerande hur lätt det samarbetades. Några riktiga "gamlingar" i bygden och flera helt nya. Tillsammans slet de. Tillsammans utvecklade de sina metoder, bland annat med längre och längre hävstängseffekter. För inte bara var stenen tung. En uppåtgående kant hade hållit stenen på plats i hur många år - vågar ingen gissa på.

Oro fanns att stenen, när den väl kommit i rullning, skulle fortsätta trappan ned. Efter ett avbrott i bänderiet för att bygga ett skydd började dock stenen ge med sig.






Och där kom den.
Människan har åter igen besegrat naturen.
Som grannfruns gamla mamma från Skellefteå sa:
 "Guds kraft verkar, men riktig mannakraft verkar bättre".