Konstkritisk analys av Vilks rondellhund

... En rondell är en cikulationsplats som skall underlätta för trafiken att flyta friktionsfritt. De ersätter i dag allt oftare de farligare gatukorsningarna där vi riskerar att mötas. Som en bild för kultrdebatten är rondellen den enklare form av samtal där allting flyter på så länge vi inte blandar åsiktsriktningar. I gatukorsningen däremot korsas filer och det uppstår friktion. Gatukorsning är också slang för en hund av blandras.
I mitten av en cirkulationsplats har en gatukorsning, en liten byracka, ställt sig. Det är förstås något av de folkliga uttryck för skämtlynne som brukar klassas rondellhund. Men som så ofta med spontana uttryck av folkligt slag är det en träffsäker kommentar. Hunden och profeten med turban i en vild korsning är en bild av ett sekulariserat Europa där religionsfrågor hamnat i centrum. Hunden som i den västerländska konsten står för vaksamhet, lojalitet och lydnad är också dödens väktare. Dödens hundar vaktade Hades portar.
Om inte ett ensidigt tolkningsföreträde skall resultera i lojalitet, lydnade och död bör vi som debattmodell hellre välja gatukorsningen än cikulationsplatsen.

Saxat ur Anna Brodow Inzainas underbara krönika Rondellhunden sedd som konst i Svenska Dagbladet 100528. Men någon avbildning av Vilks rondellhund vågar jag mig inte på! Inte många gör det.