skrev Ingmarie i en kommentar om Lenngrens vitsiga dikter. Men det var inte sant. Det sägs tvärt emot att hon var blyg och tillbakadragen. Hon och hennes make tillhörde visserligen Stockholms kulturella elit, men Anna Maria var noga med att det inte skulle framgå att hon var författarinna. Det var hennes närmaste som visste att det var hon som skrev dikter och skämt som publicerades i Stockholmsposten. Hennes make lät ge ut skrifterna och dikterna i bokform efter hennes död under den anspråkslösa titeln: Skaldeförsök.
Här kommer ytterligare ett par godingar till av fru Lenngren:
Dagbok:
Söndag - blef jag dödligt kär,
Måndag - yppade min smärta
Tisdag - rördes Lisas hjerta
Onsdag - hardt min önskan när.
Torsdag - valde hon en annan!
Fredag - mina hämderop.
Lördag - skötte flitigt kannan,
Söndag - glömde alltihop.
Lukas:
Den talegåva, Lukas har,
av mången hålls för stor och rar:
man tror, att ingen kan i konsten högre stiga.
Men sakens art jag bättre vet,
ty all hans tungas färdighet
är blott en oförmögenhet
att kunna tiga.
Intressant! Då är det sant det där. Att "i de lugnaste vatten...." :-)
SvaraRadera