Äntligen kom jag iväg för att titta på Salvador Dalíutställningen på Moderna Museet. Det var precis i sluttampen. Den var bra, men faktum var att jag blev ännu mer fängslad av toalettkonsten.
Herr- och damtoaletterna ligger bredvid varandra. Endast en vägg skilja de tu. Utanför hängde en teve. Den visade stillbilder från, som såg det ut som, omväxlande herr- och damsidan. Det ledde till ett ögonblicks tvekan:
Vill jag verkligen gå in dit? Kommer jag med på bild då? Men de kan väl ändå inte filma från en toa? Om man inte får filma från omklädningsrum borde toaletter vara ännu mer förbjudet! Förresten var det ju helt tomt där inne enligt teven, och jag kunde ju se hur folk gick ju hela tiden in och ut i dörrarna. Det måste vara färdiga stillbilder. Samma toalettstol som kom upp gång efter annan. Samma handfat. Samma pissoar.
Jag gick in. Skyndade. Uträttade vad som skulles, tvättade händerna och upptäckte en liten modell av toalettrummet som jag befann mig i. Med en filmkamra som såg ut att filma in i modellen av toaletten. Kameran vid modellen hängde i samma läge som den lilla modellen var placerad på den verkliga toaletten. På den högra kortsideväggen, precis där man kom in.
Var det bilder från modellen jag sett på monitorn utanför?
Stannade och tittade efter. Det såg inte ut som bilder från en modell. Jag gick in och tittade på modellen igen. Så blev jag full i skratt. Vilket roligt konstverk. Men vad sa det egentligen? Att det är tabu att filma på toaletten? Ifrågasatte det om det som skildras på teve är verkligheten eller en modell av den? Att allting kan vara konst? Jag vet inte.
Men jag har haft roligt åt toakonsten sedan dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar