Den förnuftiga skribenten

Tamil är ett roligt språk. Substantiven (ord man kan sätta en och ett framför) delas upp i förnuftiga och oförnuftiga. Gudar och människor är förnuftiga. Alla andra ofönuftiga.
Vishet är alltså oförnuftigt på tamil. Men skribenten och Ganesha är i högsta grad förnuftiga.
Sen hänger man liksom på olika ordändelser, för att ändra betydelser och ordklasser.
Det finns 247 skrivtecken. Men alfabetet är faktiskt inte så krångligt. Det består av 12 vokaler och 18 konsonanter som man sätter ihop i de många skrivtecknen.

Denna bokstav är en konsonant som tros vara unik för tamil och malayalam (ett annat dravidiskt språk som talas i Indien). För tamil är alltså ett av Indiens 20-talets officiella språk.(Läste 19 på ett ställe och 22 på ett par andra.)
Tamil är även officiellt språk på Sri Lanka och i Singapore, men det är spritt vida omkring faktiskt beroende på att Brittiska imperiet skickade tamilsktalande kontraktstrjänare till olika delar av "sin värld". Sedan har tamiltalande befolkningar vuxit till sig lite var stans.

Om jag vore ung och dum skulle jag lära mig tamil för att det är så vackert skrivet. Nu är jag gammal och trist och nöjer mig med att lära mig lite om språket. Funderar på det där sättet som jag en gång hoppades att jag aldrig skulle göra. Bör nog fundera om...
Kolla Wikipedia på tamil här.